DELA
© Nya Åland

Den onödiga november

Vad var det jag sa! I somras föreslog jag, efter en idé kläckt tillsammans med Malin Tillström, att vi skulle slopa november månad och i stället införa en fjärde sommarmånad med arbetsnamnet julusti och läggas mellan juli och augusti.
Har de ansvariga gjort något? Icke! Inte en enda kandidat i lagtingsvalet tog upp frågan i sin valrörelse fast den verkligen är i tiden.
Titta ut genom fönstret! Visst är november en onödig månad.

Tänk bara vilket lyft en fjärde sommarmånad skulle få för turismbranschen. Ekonomiska argument brukar ju gå hem, men tydligen inte i det här fallet. Malin och jag är väl helt enkelt för tidigt ute. Mycket för tidigt.
Man kan ju också se det som så att klimatförändringen nog fixar till den fjärde sommarmånaden vare sig vi vill det eller inte.
Nu var det inte ekonomiska argument som jag kom att tänka på när jag hade så svårt att komma upp ur sängen i onsdags morse. Ute ett bedövande mörker. I skallen bara trötthet.

Morgonpigg och kvällstrött är annars min lott, men nu är det trött i bägge ändar.
”Jag ligger kvar. Jag skiter i det här och följer mitt levnadsöde och mitt hjärta”, sade jag till min kära sambo som var lika trött.
Jag har nämligen nyligen läst klart min Fars dag-present, Paulo Coelhos bok ”Alkemisten” och är stenhårt inne på linjen att följa mitt hjärta och levnadsöde. Vilka konsekvenser det nu kan få för jobb, löneinkomster och låneavbetalningar.
”Annars kör jag med en egen massuppsägning”, försökte jag, medan upprorsgnistan falnade när verkligheten allt mer gjorde sig påmind i hjärnvindlingarna.

Santiago sålde sina får och gav sig iväg på jakt efter sin dröm. Skall då jag sälja allt och traska iväg på min utstakade väg? Vad säger resten av familjen? Det är ändå hos den som största delen av mitt hjärta finns.
Jag ligger kvar i sängen ännu en stund och tänker.
När vi har rationaliserat bort november månad borde vi införa arbetstider som följer den biologiska klockan. På semestern till exempel, när jag donar med något projekt hemma på tomten, stiger jag upp när jag vaknat och tar itu med göromålen när jag ätit frukost i lugn och ro. Sedan håller jag på till jag är hungrig. Går in och äter. Jobbar lite till.
Är jag riktigt i farten kan det bli rätt sent på kvällen. Inte sjutton får jag mindre gjort för att jag inte har en strikt arbetstid, 8-16, att följa.

Tusse, frassen vår, följer sin biologiska klockan han. Han sover, han går ut och gör en kontrollrunda i reviret, sedan sover han igen. Där emellan äter han.
Och nu har han, vid mogen ålder, börjat leka med sin svans också. Runt, runt, runt i sängen. Det är november månad, katterna blir illvädersogina och bråkiga.
Jag undrar om de följer sitt levnadsöde och hjärta.
Sedan stiger jag upp.