Den lilla skillnaden
Tom heter hon, eller kallas. Hon är uppvuxen i norra Thailand, bor nu i Bangkok och umgås med en släkting till oss. Just nu är hon på väg från Åland till Helsingfors för att så småningom återvända till Bangkok.
Vi åt fisksoppa en kväll och diskuterade allt mellan himmel och jord. Hur det är, vad man odlar, vad som är lika och vad olika?
Tom är en modern ung kvinna. Religionen kanske finns där, men är inte det som styr hennes liv. Och hon tror inte monarki är det bästa sättet att styra ett land även om kung Bhumibol är mycket respekterad och betraktas nästan som en helig man.
Hennes rättesnöre är att det inte är pengar som är det viktiga utan ett gott liv.
Men hon tror att drömmar ibland är sanna, att de kan slå in. Och hon berättade en historia, som var så pass osannolik för att vara sann att man måste ge henne rätt.
Mormor bodde tillsammans med resten av familjen i en by i norra Thailand. När mormor dog brändes hon på bål i trädgården. Tio år senare tar Toms mamma en tupplur på dagen, men vaknar upp efter bara 15 minuter. Hon har i drömmen fått en påhälsning av mormor, som inte tycker om att hennes ring ligger på marken. Hon ber Toms mamma plocka upp den.
Toms mamma går ut i trädgården till den plats där bålet stod tio år tidigare, plockar upp mormors guldring och går in med den.
– Efter tio år! sade Tom och såg fortfarande litet lätt uppskrämd ut.
– Nu är det en yngre syster till min mamma som bär ringen.
Vad tror vi?
Mormor dog, brändes och tio år senare hittade hennes dotter ringen på just den platsen. Det är fakta.
Varför hade ingen fått syn på ringen före det? Undvek man bålplatsen, möjligen? Det kan finnas en förklaring, men det kan också handla om slumpen.
Sett ur vårt perspektiv är det fantastiska i historien kanske mer att mormor brändes i trädgården. Så gör inte vi. Vi gräver ner våra döda, vilket andra kan tycka är helt förfärligt. Nästan lika förfärligt som att vi i vår del av världen lämnar våra gamla föräldrar ensamma på något vårdhem, istället för att barn och barnbarn tar hand om dem.
Det var en enkel soppa och en äppeldessert, men vad mycket vi hann med på den stunden.
Alla tycker vi att världen har krympt. Vart man än reser finns där samma cola, hamburgare och ölmärken. Människorna skrattar, gråter, älskar vart man än kommer. Och då är det olikheterna som gör det så intressant. Det är olikheterna som berikar.
Samtidigt får man lära sig nya saker. Tom känner numera till bakgrunden till självstyrelsen. Hon frågade maken, så där får hon skylla sig själv.
Jag har aldrig varit i Thailand. Hur många som inte har varit där vet att där odlades potatis innan man gick över till ris?
HARRIET TUOMINEN
