DELA
© Nya Åland

Den heliga vreden har runnit iväg

I en kommentar till min ledare i torsdagens tidning var det en läsare som berättade att han sparat texter jag skrivit sedan 90-talet, att mycket blivit som jag trodde då, och att jag var en argare och mer underhållande skribent på den tiden.
Jag rodnar och svettas om vartannat.

Vad kan jag ha skrivit?
Det är så länge sedan att jag för mitt liv inte kan komma ihåg nånting. Jag vet bara att mycket måste ha varit både dunkelt tänkt och dunkelt sagt. Att jag alldeles bestämt fortfarande var lite pubertets-ilsken i 30-årsåldern.
Att jag nog kanske trodde att jag visste allt.

Nu har allt gått utför. Jag grips allt mer sällan av den där heliga vreden som gör att text bara rinner ur fingrarna.
Jag har rentav blivit lite försiktig med min fingerfärdighet med orden. Om man har förmågan att smälla till folk verbalt (vilket nu råkar vara min ringa talang) så är det så lätt att ta i lite extra så att det blir riktigt saftigt och elakt, utan att man ens riktigt menar det. Bara för att det låter snyggt, för att det blir bra flyt och rytm på en text.

Så, nu försöker jag att inte förföras av orden, utan använda dem bara när de är nödvändiga. Det blir säkert tristare och gråare och avgjort mera medelålders, men så är jag nu.
Jag tänker igen på en av mina favoritförfattare, Doris Lessing, som menar att retoriken är ett av de största hoten mot fred i världen. Pompös, uppeldande, självisk retorik vars syfte inte så mycket är att klarlägga och bygga broar som att glänsa själv och bygga ett strålande eftermäle.

Du, kära läsare, som sparat mina texter – tack för komplimangen, men jag är rädd att jag kan ha gjort mig skyldig till ovanstående. Om mina texter är tråkigare i dag så hoppas jag att de i stället vunnit lite i ödmjukhet, mångsidighet och precision.

Och här byter vi smidigt spår till något helt annat, som verkligen hjälper tankar framåt.
Om man är ung i dag har man oändliga möjligheter att utbilda sig. Det finns strömlinjeformade utbildningar till yrken som jag inte ens visste fanns. Man kan plugga utomlands, man kan plugga på distans, man kan kombinera och mixa.
Men, ämnen som gör att man tänker bättre, som filosofi, litteratur, historia, alla humanistiska ämnen, får det allt trängre. De passar inte in och görs överflödiga. De är inte nyttiga.
Det är dumt. Det borde vara tvärtom.
Allt utom retorik.

Nina Fellman