DELA

De varmaste applåderna är de med vantar

I seriealbumet ”Asterix drar i fält” är det omöjligt för Obelix att minnas vilket kompani han tillhör. ”Andra skocken, tredje högen” säger han då han anmäler sig till centurion.

Detta ”andra skocken, tredje högen” tänker jag på under dagisjulfesten, då det finaste luciatåget i världen står uppradat i morgonljuset och ostrukturerat tippetappar.

Klockan åtta en måndag morgon står föräldrarna uppradade på dagisgården.

Den tillfälliga snön knarrar under fötterna och någon pappa glömde de blå halkskydden på. Barnen ska sjunga sina julsånger, de som vi hört trallas hemma hela hösten.

Här finns de tandlösa tomtarna och tärnorna med glittret på sniskan ovanpå varma mössan. Här finns luciorna som håller ljuset uppochner och pepparkaksgubbarna som har så mycket kläder under att de ser ut som små korvar.

Och man står där och fryser om fötterna och sväljer klumpen i halsen, och vinkar åt sitt eget barn som säkert vill kolla att vi ser, och så sväljer man klumpen i halsen igen – vad den envisas – och applåderar med dämpade vanthänder.

Efter åtta år som dagisföräldrar fick vi till årets tillställning äntligen ordning på materialförvaltningen. Särken hängde på en galge kvällen innan, inte struken men åtminstone funnen.

Av oklar anledning har våra barn alltid velat vara stjärngosse. Struten har ställt till det för oss, vika, rulla, klistra stjärnor och leta gummiband, det är ett pyssel natten innan julfesten som vida överstiger vår horisont.

I år löste barnet det genom att på eget bevåg vara Harry Potter-stjärngosse. Han hade röd trollkarlshatt med stjärnor och trollstav istället för stjärnpinne. Han var givetvis den finaste Harry Potter-stjärngosse som skådats.

Det finns daghem i Sverige som bestämt att föräldrar inte är välkomna på julfesten. Vad tråkigt det skulle vara, att inte få fira höstterminens avslutning i barnets verklighet. Att kombinera sina världar är så viktigt, för alla, och kanske särskilt för tandlösa tomtar.

Efter tio minuter upplöstes ”andra skocken, tredje högen” och avvek till pepparkaksätande.

Jag kramade min Harry Potter-stjärngosse och sa att det var den bästa julfest jag någonsin varit på.