Damned if you do, damned if you don’t
Ibland avskyr jag att vara förälder. Och ibland är bland annat just nu.
Jag lät vaccinera mina barn mot svininfluensa. Och jag var stolt över det. Jag litade på myndigheterna och satte mig över alla som tvivlade.
Nu får jag våndas varje gång jag läser nyheter eller hör nyheter om svininfluensavaccin och narkolepsi. När mina barn läser Husis och undrar om man kan dö av narkolepsi får jag en klump i magen och när barnen somnar petar jag på dem för att se att de inte har drabbats av kataplexi.
Jag letar febrilt efter förmildrande omständigheter, försöker betona det faktum att i Kanada vaccinerades två miljoner barn och endast två fall av narkolepsi har upptäckts bland dessa barn. Och att 300 personer i Storbritannien dött av svininfluensa. Och att narkolepsifallen på Island är lika många bland barn som inte vaccinerats.
Jag har alltid varit skeptisk till vaccineringar, men då bara för att man samlar allt fler sjukdomar i en spruta för att effektivera. Själva vaccinerandet är jag inte emot, många sjukdomar har man lyckats stävja med allmän vaccinering.
Men nu finns det en klump i magen som inte vill försvinna. Jag lät mina barn bli vaccinerade med ett vaccin som kunde ha utlöst narkolepsi hos dem. Till mitt försvar kan jag säga att jag inte visste om narkolepsin. Det finns många exempel genom historien på saker man tyckte var bra, men som sedan visade sig vara direkt livsfarliga. Exempelvis asbest i lerkrukor eller i ventilationsrör i hus på 40- och 50-talen. Eller sömnmedlet Neurosedyn som gavs åt gravida på 60-talet och orsakade fosterskador.
Det är alltid lätt att vara efterklok, men hur ska jag i fortsättningen våga lita på myndigheternas rekommendationer? Ska jag spela om mitt och familjens liv genom att väga fördelar och nackdelar med vaccin. Vilken är sannolikheten att man dör av själva influensan vägd mot sannolikheten av att drabbas av en livslång, besvärlig bieffekt av vaccinet. Damned if you do, damned if you don´t!
Bilden i Hbl av den läkare som gav rekommendationen att alla ska vaccinera sig mot svininfluensa säger allt. Hennes blick är fylld av sorg över de barn som drabbats av narkolepsi, men hon vet att ansvaret låg på henne att förhindra en svininfluensaepidemi i Finland som kunde ha skördat många liv. Nu får hon stå till svars inför Finlands befolkning och inför sig själv för det val hon gjorde. Det är alltid lätt att vara efterklok. Och det är aldrig lätt att möta föräldrars sorg och förtvivlan när något drabbat deras barn.
Så. Jag vet inte hur jag gör nästa gång det blir aktuellt med massvaccinering i landet. Det är inte lätt att vara förälder.
