DELA
© Nya Åland

Dagisbarn ska inte vara kulturbärare

Jag har de senaste dagarna följt med diskussionen om julkyrkan för dagisbarn. Många har upprörts av att Mariehamns stad inte tycker att barnen från dagis ska besöka julkyrkan.

De som tycker att barnen kan besöka kyrkan med sina föräldrar argumenterar för att den enskildes trosuppfattning hör till den privata sfären och hör inte till den kommunala barnomsorgens uppgift.

De som vill att barnen ska få fortsätta gå i julkyrka vill att kulturarvet och traditioner ska bevaras. Julkyrkan representerar för många någonting fint, en stilla tid för eftertanke innan julhetsen fortsätter. Jag har förståelse för att traditionen med julkyrka är viktig för många.

Men barn i dagisåldern ska inte ges ansvaret för samhällets gemensamma kulturarv. Oavsett om arvet består av kristna traditioner som julkyrka, den nordiska välfädsmodellen eller att heja på IFK Mariehamn.

Jag har inte sett något förslag som vill förbjuda julkyrkan, eller ens skapelseberättelsen. Ingen hotar jul, midsommar eller andra traditioner som ålänningarna väljer att fira, inte heller sättet de firar dem på.

Att lägga kulturens ok på barn under sju år tycker jag inte är rimligt, utan att ge mig in desto mera i sakfrågan om julkyrka är rätt eller fel.

Det är givetvis bra att frågan om religionens varande i (sekulära) samhällsfunktioner som dagvård diskuteras. Det är en fråga som vårt samhälle borde ha. Men skulle den inte i så fall kunna kretsa kring det nya lagtingets kyrkliga välsignelse eller för all del söndagsstängt i butikerna.

Västvärldens och Nordens lutheranska traditioner hotas inte för att Mariehamn väljer att inte låta dagisbarnen delta julkyrkan på dagisets tid. Västvärldens och Nordens lutheranska traditioner hotas inte alls.

Nästa generations roll i axlandet av gemensamma traditioner och värderingar kan vi ta när de har blivit lite äldre.