DELA
© Nya Åland

Dagis, hen, HR-chef och undersköterska

Jag besökte nyligen en nyfunnen men god vän i Stockholm. I en bar i gamla stan kom diskussionen in på språk och värdeladdade ord.

Diskussionen började med den, åtminstone för mig, urvattnade diskussionen om skillnader mellan rikssvenska och finlandssvenska, men utvecklade sig snart till ett djupare samtal om den ibland dolda värderingen som gömmer sig bakom vissa ord. En av tjejerna som var med i samtalet jobbade på dagis eller på förskola, som det heter i Sverige. ”Förskola” är ett ord som jag som finlandssvensk endast förknippar med vad som i Sverige benämns som ”sexårsverksamhet”. Namnbytet ville sätta fokus på dagvårdens pedagogiska uppgift och i viss mån fungera som en statushöjare.

För många som arbetar inom branschen har förändringen av ordet en viktig betydelse – vem är då jag att inte acceptera det?

Ett annat ord som vi diskuterade var den svenska benämningen ”undersköterska”. Min kloka mor var den som väckte min avsky för ordet då hon påpekade hur det har en underton av att positionen ligger lägst i rang. Den finlandssvenska versionen ”närvårdare” är mycket mer neutral och faktiskt mer beskrivande, att arbetet är nära människor. Sverige som på många sätt är en förkämpe av jämlikhet borde ta ordet till sig.

”Men det är ju bara ett ord”, är en kommentar som försvarare av användningen av n-ordet brukar dra sig med. Just det, det är BARA ett ord, så om det kränker någon så är det väl ingen uppoffring att sluta använda det. Allt annat är urbota dumt och hjärtlöst.

Inte alltid , men rätt så ofta, sammanfaller försvararna av n-ordet med hatare av ordet hen. Jag anser att hen är ett fantastiskt användbart ord. Dels förenklar det skrivandet då man inte vet könet på personen eller då könet inte har betydelse. Ordets viktigaste funktion är ändå att ge ett pronomen till de som inte är hon eller han – varför tvinga någon in i en box där hen inte känner sig hemma?

Vi ska inte vara blinda för det faktum att ord ofta är sammankopplad med en värdering. Vi måste acceptera att vårt samhälle förändras och språket med oss. Ibland kan det svida lite grand, då man personligen tycker att den gamla versionen är bättre. Då min kandidatavhandling språkgranskades fick jag kritik för att jag konsekvent skrev skall istället för ska. Jag tycker helt enkelt att det är vackrare så men fick mig en bakläxa. Ett exempel på ett ord som sticker mig i ögonen är det engelsksvenska modeordet HR-chef. Vad är det för fel på personalchef?

Men så behöver man inte alltid tycka om ett ord bara man accepterar att andra gör det. Om du hellre kallar dig för HR-chef, vem är jag att neka dig till det.