Costaricansk salsa och yllestrumpor
Januarigrått väder. Mörkt när man vaknar och mörkt när man lägger sig. Fnasiga och frasiga händer som kräver konstant handkrämssmörj och varma vantar. Kulspetspennor som blir kalla och slutar fungera i snålblåsten under intervjutillfället. Alldeles för många månader av vinterjacka, elektriskt hår och isiga vindrutor kvar.
Här kommer en lista på saker som gör mig lite gladare i vinterrusket.
”Suits”. Tv-serien på Netflix är mitt senaste beroende. Handlar om den unge Mike som har ett extraordinärt minne och som anställs på en framgångsrik advokatbyrå i New York, trots att han aldrig har satt sin fot på en juristlinje och saknar examen. Komplikationer uppstår förstås. Och det är rysligt spännande.
Yllestrumpor. Förutom mjukisbyxor är yllestrumpor mitt bästa hemmaplagg. Att tassa över kalla brädgolv tidiga mornar blir så oändligt mycket behagligare med dem.
Quesadillas. Jag överkonsumerar de här små läckerheterna just nu. Receptet är barnsligt enkelt: lägg ett tortillabröd i en torr stekpanna, brassa på med värmen, släng på lite ost och toppa med ett likadant bröd. Stek på båda sidor tills osten smält, skär i mindre bitar. Ät.
Costaricansk salsa. Presenter från semesterfirande vänner är fint. Speciellt när presenten är ätbar och passar till quesadillas.
Bebisar. I helgen ska jag träffa en liten flicka och hennes mamma i Stockholm. Ser mycket fram emot mjuka bebiskinder, små kladdiga bebishänder och fjunigt hår.
Böcker. Mina favoriter just nu: ”Spår” av Lena Sundström, ”438 dagar” av Martin Schibbye och Johan Persson och ”Expeditionen – min kärlekshistoria” av Bea Uusma. Våldsamt spännande alla tre – och det har hänt på riktigt! Oslagbar kombination.
Te. Och nu pratar vi helt vanligt, svart te. Inga konstiga fruktsmaker, inga parfymerade historier med papaya och jordgubb, inget vitt eller grönt. Vanligt svart te med mjölk och honung är världsbäst och piggar upp vilken murrig måndag bakom skrivbordet som helst.
Kompisar. I helgen ska jag träffa de jag tycker om allra bäst och vi ska äta brunch, gå på museum, kramas, klappa runda gravidmagar och dricka mycket vin. Prata om allt och ingenting. Och det ska bli alldeles, alldeles underbart.
Bokstäverna i ringen som säger att han är min.
Rena lakan. Man ska aldrig underskatta rena lakan. Att lägga sig i en nybäddad säng med en trevlig bok är bland det bästa som finns.
Joggingturer i tio minusgrader. Man tror inte att man ska orka först. Man tänker nej, nej, nej jag vill inte och jag tänker inte ge mig ut i blåsten som tränger igenom alla lager kläder, oavsett hur påpälsad man är. Men sen gör man det ändå. För man har ju bestämt tid med Malin och man vill ju inte vara en svikare. Så man springer. Och känner sig förbannat nöjd efteråt.
