DELA

Comeback i modevärlden

I helgen återupptog jag min modellkarriär som legat vilande ett drygt år. Jag kände mig tvungen att ta en paus efter det nära hjärtstillestånd som drabbade både mig och publiken när jag uppträdde i svart korsett, höga stövlar och läderpiska.
Små barn som var där kan ha fått men för livet, särskilt mina egna.

Nåväl. På Bröllops- och kalasmässan deltog Emmaus Fashion Team, och jag lät mig övertalas av fagra löften om vackra festklänningar, kryddat med en liten aning fåfänga över att min kropp fortfarande är så eftertraktad.
Den första klänningen var svart. Det är det snällaste man kan säga om den. Dessutom 100 % konstfiber, med viliga axelvaddar, en präktig drapering över tuttarna och en särdeles ormskinnstajt kjoldel, med slits.
Inte ens Grace Jones (minns nån henne) hade kunnat bära upp den med hedern i behåll. Jag inte bara kände hur publiken drog efter andan när jag stegade ut på scenen. Det formligen blåste utåt.
Publikens medkänsla bar mig hela varvet runt podiet.
I mitt andra nummer bar jag en turkosgrön sidenklänning som inte var så pjåkig. Den gav en viss kunglig resning åt min annars rätt bondiga figur. Lite Silvia, men kort och knubbig.

Mina medmodeller i Emmaus-truppen var förstås vackra som karameller, särskilt Emelina, knappt en meter hög och ett fullfjädrat fashion-proffs.
De andra, riktiga, modellerna, karonka-tjejerna, brudarna (alltså de med brudklänningar) och de olika butikernas unga vackra tjejer och killar var, ja just det, unga. De flesta.

Detta har jag sagt förut, men jag säger det igen. När man är ung är man vacker. Det finns en friskhet i huden, i cellerna, i hullet, som aldrig går att återskapa med dyra krämer och lyft och hälsosamt liv.
Njut av det, ni med rosor på kinderna. Ni är bedårande, ni har bara några korta år på er att vara det innan tyngdkraften och livet gör sitt.
Se er själva, ni är ju så sköna.

Efter modevisningen kom en bekant till mig och sa: Den där svarta klänningen – den var ju hur cool som helst.
Antingen var detta en mycket god människa, eller en helt utan känsla för det passande. Bägge är egenskaper jag storligen uppskattar hos mina vänner.