DELA
© Nya Åland

Botemedel för sommarbluesen

Det var bättre förr. När Åland var en isolerad ö mitt i havet. Färjorna gick en gång i veckan och höjdpunkten på året var att djuren slaktades och man fick dricka färskt blod direkt ur ådran på en slaktad ko. Det var fest och det var gratis. Det behövdes inget festivalpass för att få sig en slurk.

Nu. Varje helg överöses Åland med en massa folk bortifrån som ska komma hit och sjunga, dansa, hoppa eller trolla. Man kan köpa biljetter till evenemangen, men nu ska man veta om man vill ha endagsbiljett, tvådagarsbiljett eller kanske till och med ett ”pass”. Köttsoppa och pannkaka varvas med mer exotisk mat. De flesta tillställningar har cirka 50 deltagare eftersom det inte finns tillräckligt med människor på Åland för att täcka upp alla evenemang.
Själv känner man att man borde klona sig för att hinna med allt man vill se och bevista.

På Lappo till exempel, hopar sig tre av sommarens höjdpunkter under bara några dagar. På lördag är det Lappofest, på måndag anländer Snipäventyret och bara några dagar efteråt kommer Skärgårdsteatern. Yr springer man mellan evenemangen och sedan vips är det slut. Och tomt. Och vinter.

Det kan
inte vara bra för hälsan att chockas med så mycket aktiviteter under några få veckor under sommaren och sedan sitta sysslolös i tio och en halv månad.

Antingen förlänger vi sommaren med två månader och inför förbud för nya evenemang. Då kan vi sprida ut de existerande på flera helger och de oss vanliga dödliga en chans att hinna med. Eller så …ja, jag vet inte vad alternativet skulle vara. Dela upp att varannan sommar får åtta av våra kommuner ha sina evenemang och varannan sommar resterande åtta? Eller dela upp ålänningar och turister i olika grupper som årsvis får sig tilldelat vilka evenemang man ska bevista?

Själv
blir jag till slut så apatisk att jag inte går på någonting. Och då går man ju miste om att se en massa kändisar live och få deras autografer. Om det är det man vill.
För nog är det skönt att sitta en helg på sin egen altan eller balkong och läsa medan timmarna tickar förbi och inget krävs av en. Att sätta sig på cykeln och åka ett varv och se om man ser någon. Sedan åka hem igen med en glass och sätta sig och läsa igen. Ensam eller bara med de närmaste.

Nina Smeds