Bli stassbo och sätt opp näsan …
– Nåmen hejj påddä …
– Hej,hej!
– Jaha, ska du bli mariehamnare nu då?
– Nej, vet du vad – varför sku jag flytta till stan? Inte flyttar jag nånstans, nästa gång blir nog den sista, om du förstår vad jag menar.
– Nåmen, om stan vill ha Jomalsocken nu, så e´de´väl bara ti slå till vetja! I Jomala brukar ni ju int´ fundera så länge på vad ni ska göra, de e´ju i stan dom brukar ha svårt ti bestäm sä´ och få någe till stånd.
– Ja, men det är ju deras problem och varför i all välden skulle Jomala slå sina påsar ihop med stadsborna, fördelarna skulle helt vara deras och vi skulle få bara bekymmer, svarar jag.
Det är en gammal bekant jag träffar i matbutiken, som tydligen läst sina lokaltidningar noga och tror att han kan provocera mig litet.
– Sku´ det int´ va´ litet fint ti´ få kall´ sä´ stassbo då, ti´ få bo i Mariehamn? Du sku´no´sätt opp näsan sen, de´e många i stan som tycker att dom e´litet förmer än vi hänna ute po lande´ …
– Retsticka där, kom ihåg att utan Jomala hade det inte funnits någon Mariehamns stad! Stadsborna lever och bor på äkta gammal Jomalajord. Mer och mer har de knaprat åt sig under årens lopp, stan har både inkorporerat och köpt Jomalamark för att kunna växa och breda ut sig.
… och nu e´ de´ dags ti´ ta alltihop, hehehe. Dom e´ rädda nu siddu, ni ha´väl blitt för stöddiga norr om stassgränsen, skryter me´ att ni e´ skuldfria och bygger ut bostadsområden rikti´t rysligt, får folk ti´ flytt´ dit och så Maxinge vetja, de´ e´ klart att dom börjar få kallt om föttren i stan!
– Och så tycker du att vi ska bjuda dom på ullsockorna, nej du, säger jag. Nu ska vi göra som dom gör i sta´n, dra det hela i lååångbänk, det ska kosta på litet. Jag litar på att vi har några politiker i ledningen som vet hur det ska gå till när man har trumf på hand.
– De´e´va´du tror det, dom har no´välkare politiker i stan! Känner du dom som bestämmer i Jomalsocken då?
– Njaaa, jag drar på svaret. Det är ju många nya Jomalabor med i både fullmäktige och styrelse förstås och det är svårt att veta hur dom ställer sig. Men vi har Anta i alla fall som inte är rädd att bita ifrån och Mattas-Roger är en förståndig karl, nån till måste det väl finnas som jag känner …
– De´sku int´förvån´mä´om du känner fler i stasspolitiken, flinar den knäppgöken. Du håller på blir gammal du å´, du vet int´ mycke´ mera!
Det gäller på och känns sorgligt att medge att förändringens vindar blåser över huvudet också på mig, att min tid liksom är förbi. Jag vet knappt vem som styr och ställer i min egen hemkommun längre. Men gå ihop med stan lockar inte så värst.
– Hördu, sku jag va jomalkarl sku´ jag fria till Lemland och Lumparland, det kunna bli en storkommun de´å – Jomparland – och ge stassfrassarna en riktig match.
Sa han och vände på klacken.
