DELA
© Nya Åland

Blåbärstankar, djup symbolik

Det finns vissa saker jag bara tänker när jag plockar blåbär. Mellan plockningarna glömmer jag bort att tänka på det sättet.
I helgen till gick jag en timme i skogen. Det var varmt och ganska kvavt, men nästan inga mygg.
På ett ställe nära stugan finns en fuktig sänka där blåbären blir stora och ovala, nästan päronformade.

En blåbärstanke gäller just detta, hur en form kan variera så mycket inom så små parametrar, och ändå vara full igenkännlig som blåbär. Ni kanske skrattar åt mig, men det finns klotrunda, bulliga bär med den där gråblå blåbärshinnan, de finns små små skrynkiga ellipser, det finns blåbär som är alldeles svarta utan hinna, det finns droppformade, det finns såna som brister ut i saft när man rör vid dem.
Otroligt fascinerande.

För att inte tala om hur man hittar blåbär.
När man sitter på huk bland blåbärsris kan man ibland tro att man plockat färdigt just där. Om man då flyttar lite lite på sig, eller vrider på huvudet eller vinklar om kroppen ser man genast nya möjligheter, nya blåbär under nya ris.
När man först går ut ser man inga blåbär alls, inte förrän man kopplat på blåbärsblicken och tittar efter rätt former och färger. Om man till exempel försöker plocka blåbär med svampblick så blir det till ingenting. Eller om man går för snabbt och inte böjer sig ner emellanåt.

När man plockar tappar man bär ibland. Det är då jag liksom börjar prata med dem. Jag gräver i mossan efter ett tappat bär, och försäkrar att jag nog, eftersom jag lossat på den, tänker ta den tillvara. Det blir nån slags mysko indiangrej av det, att jag inte får slösa varken med bären eller mitt eget arbete.

Dessa djupa tankar, som i ärligehetens namn bara fladdrar förbi medan fingrarna plockar, känns väldigt djupa och symbolladdade för stunden, men går i regel upp som en puff ur en röksvamp så fort jag kliver ur skogsskorna.
I lördags när jag plockat färdigt gick jag ner till mitt bästa simställe, lämnade kläderna på klippan och gled fullkomligt ograciöst ner i vattnet. Det var kallt, men inte kallare än att det gick att simma när man vant sig.
Jag kan inte beskriva hur skönt det var. När jag gick upp ur vattnet var mina fingertoppar ljusblåa där vattnet sköljt bort blåbärskladdet.