DELA
© Nya Åland

Behå-upproret

Behå-upproret 2013 handlar om att ”bränna behåar för barn”. Hur absurt är inte det så där ett halvsekel efter behåbrännandet som symboliserade kvinnornas frigörelse och feminism?

Det är inte
första gången sexiga underkläder för små flickebarn diskuteras i framför allt svenska medier men sommarens uppror handlar uttryckligen om behåar för väldigt små flickor. Det började med att GT:s chefredaktör Frida Boisen skrev en uppmärksammad krönika om att mer än hälften av de nioåriga tjejerna i hennes dotters klass använder behå och sminkar sig. De smetar foundation på sin lena barnahy och mascara på sina ögonfransar.
Nu har behå-upproret spridit sig som en löpeld i sociala medier där man kan läsa uppbragda kommentarer om att låta barn vara barn. Och att det är föräldrarnas ansvar att se till att barnen får vara barn och att lära dem analysera och ifrågasätta.

Jo, det är klart
att det är så men det är allas vårt ansvar vilken bild barn får av världen. Jag är helt säker på att ingen förälder vid sunda vätskor medvetet vill sexualisera sin åttaåriga dotter.
Så varför säljs behåar i storleken 65 AA? De skulle knappast finnas om ingen köpte dem och väldigt väldigt få som kommit upp i en sådan ålder att de har bröst kan tränga sig in i en sådan storlek.
Det är inte heller ovanligt att se tjejer som knappt kan gå, i blöjåldern, stulta omkring i bikini på stränderna. Inte bara bikinibyxor alltså utan också överdel. Det finns absolut inte vettig orsak till att en ettåring skulle ha bikiniöverdel.
I den del av debatten jag orkat läsa mig igenom har ingen enda vuxen medgett att den köpt behå till sitt barn. Samtliga som deltar förfasar sig. Ändå säljs dessa persedlar bevisligen. Förmodligen för att de uppfattas som ”gulliga” och inte som ett led i att objektifiera kvinnor.

Allt detta speglar
förstås det samhälle och den tid vi lever i just nu. Mycket mer än på 1970-talet när jag själv var åtta år fokuseras det idag på utseende. Småflickor ser det de ser i tidningar, på tv, på internet och i filmer. Där är flickors utseende ofta viktigare än vad de gör eller säger. Det viktigaste är att vara snygg och en backlash som är mycket svår att begripa.
Jag ser bilderna som dottern och hennes vänner lägger ut på facebook. Varje ny profilbild följs av kommentarer som ”snygging”, ”hottie” och liknande.

Sedan tittar jag
genom min egen vänkrets på Facebook. Och vet ni, så är det också där. Även när en medelålders kvinna lägger ut en ny profilbild av sig själv handlar kommentarerna oftast om utseendet, uppmuntrande tillrop hur snygg denna kvinna – fortfarande – är. Tillropen kommer oftast från andra kvinnor.
Vi vill bli gillade och få bekräftelse, därför lägger vi inte de misslyckade bilderna av oss där vi ser ut som om vi just stigit ur sängen efter en massa tequila och två timmars sömn på det. Vi lägger ut dem där vi är någorlunda till vår fördel och vi blir glada när någon tycker vi är fina.
Barnen speglar oss. De gjorde det 1970 och de gör det idag. Och innan vi kan lära våra barn måste vi själva lära oss att analysera och ifrågasätta.

Anne Sjökvist