Bättre mat i centrum? Visst, men…..
Matvanorna skulle förändras när Nyan flyttade från Dalbo till centrum.
Så var det tänkt.
I Dalbo fick vi i många år maten levererad till köket. När det inte fanns något som intresserade på menyn tog jag med mig rester hemifrån.
Hur lång var lunchpausen? Kanske en halvtimme, om man följde regelverket. För det mesta kastade jag maten i mig på ett par minuter, pratade (ofta jobbrelaterat) med folk en stund, tog en kaffe och gick upp till redaktionen igen.
Att åka från Nyanhuset i Dalbo till en restaurang, beställa, äta och betala och sen ta sig tillbaka på den där halvtimmen var möjligen fysiskt omöjligt. Jag försökte inte ens.
Nackdelen var att det kändes som om man var på jobb hela tiden. Om telefonen ringde när jag satt vid matbordet var det alltid någon vänlig medarbetare som svarade i och sade ”jag tror han är nere och äter, vänta lite….”. Och så var den lunchen störd.
Och vi var isolerade där i Dalbo. Med en redaktion i centrum skulle vi alla kunna luncha på stan fem dagar i veckan, träffa folk och ha bättre koll på vad som händer ute i verkligheten. Tänkte vi.
Har det gått så efter flytten? Nja.
Om jag lunchar på en restaurang känns det som om jag maskar från jobbet. Så det har blivit en hel del medtagna matrester i alla fall, eller den snabbaste ta med-maten från närliggande inrättningar.
Att vara vuxen och köa för att köpa en megaportion kolhydrater och fett i bruna papperspåsar i stället för att inta en fullkornig och grön lunch i lugn och ro är aningen skämmigt.
När jag ser bekanta i kön vet jag inte om jag ska hälsa eller låtsas att jag inte ser dem. Kanske tänker de likadant. På vägen tillbaka till jobbet med de bruna påsarna i handen tänker jag att jag ska ta en vit plastkasse med mig nästa gång för att dölja inköpen.
Nästa gång blir det en lätt sallad, tänker jag. Varje gång.
Patrik Dahlblom patrik.dahlblom@nyan.ax
