DELA
© Nya Åland

Avundsjukans gröna monster

Avundsjukan, detta grönögda monster med huggtänder, river i mig titt som tätt. Det där bibliska om att inte ha begär till sin nästas saker måste vara närapå omöjligt att leva upp till när alla andra har så mycket fint.
Jag undrar rentav om inte avundsjukan är en av de känslor som får samhället att över huvud taget snurra. Hur skulle man annars hålla på så mycket, om det inte vore för att grannens trädgård ser så mycket snyggare ut, att kompisens rumpa är avsevärt mindre eller att man också vill ha de där snygga vinglasen.

Just nu är det andras skördar jag avundas mest. Eftersom jag är både lat och oduglig på alla former av odling blir det aldrig mer än på sin höjd någon örtkrydda som växer hos mig (rosmarinen blev riktigt fin i år men allt annat torkade bort).
Men kollegan Annika O, hon har minsann skördat 35 liter hallon på sin och bästa vännens kolonilott. Va! Och dessutom har de spenat och mangold i överflöd. Det vill jag också ha, och har å det grövsta antytt att man som rik nog gärna kan ge åt de fattiga. Hittills inget resultat.

Jag är grymt avundsjuk på grannarna i gränden som har en rikt producerande liten smultronodling. Noterar varje gång jag går förbi att de inte hinner äta upp allt som kommer där, och gnisslar tänder av begär.

Hörde just vid lunchbordet talas om människor som hittat oändligt med kantareller vid ett litet strövtåg i skogen. Dem vill jag nästan hacka i småbitar. Inte på riktigt alltså. Förstås. Men lite.

Dessutom vill jag ha lockigt hår som lilla keruben Algot i grannhuset. En helt bedårande uppenbarelse. Kanske inte skulle passa lika bra med korkskruvslockar på mig.
Jag vill ha en platt mage som de flesta tjejerna på gymmet (särskilt alla som står runt mig och inte ens börjar flämta av den jobbigaste låten i combat-passet). Jag tycker gärna att kvinnor i min ålder kan vara lite tjockare och motionera lite mindre än jag.
Jag vill kunna skriva så där intelligent och insatt som Nina Björk.
Jag vill kunna sjunga.

Och om det är någon som kunde fixa så att mina garderober och köksskåp ser ut som i andra grannhuset efter att svärmor varit på besök, då skulle jag vara riktigt nöjd. Jag vill också att någon ska komma och städa upp i mina råddhögar.
Det är väl inte så moget, men jag vill. Jag vill, jag vill, jag vill.

Olof Palme hade fel. Politik är inte alls att vilja. Det är att vara avundsjuk för andras räkning.

Nina Fellman