Att möta våren i Paris
I skrivande stund vräker snön ner utanför redaktionsfönstret i Dalbo. Förbannad blir man, trött som man är på kyla och snöyra och hala vägar och tjocka vinterjackan och dubbla vantar och rinnande näsa. Jag vill ha vår nu.
Jag vill promenera längs Torggatan med solen i ögonen som gör att man måste kisa eftersom man har glömt solglasögonen hemma (man är ju inte så van med vår ännu). På fötterna ett par tunna tygskor, kanske nyinköpta för säsongen eller så där lagom slitna och väderbitna. Köpa glass i en glasskiosk och äta middag på en uteservering fast det blir kyligt till kvällen.
Om man har riktig tur får man möta våren i Paris eller annan valfri vårstad. Gå längs gatorna i Montmartre, hålla någon som man tycker om i handen, äta croissant fast det bara är vitt mjöl och luft, kryssa mellan souvenirförsäljarna och strosa långsamt, långsamt längs Seine.
Äta dyr mat på Paris överreklamerade restauranger och kanske hitta ett riktigt guldkorn där man får rinnande raclette-ost och rått kött att grilla.
Och så går veckorna och det härliga majvädret blir varmare och varmare även här hemma (man hoppas att det inte beror på klimatförändringar och växthuseffekt, utan att det är ett naturligt vädertillstånd) och så är det sommar. Folk hetsar om sommarsemestern, planerar stugvistelse och utlandssemester medan vi ständiga sommarvikarier jobbar hårdare än vid någon annan tid på året.
Tjänar pengar som i bästa fall räcker en bit in på hösten och ignorerar att solen sprider livsbejakande strålar genom otvättade fönster. Fast det är inte så farligt som det låter, vi kan ju cykla ner på stan efter vårt dagsverke och trängas på första bästa uteservering. Beställa kall öl som svalkar i solen som värmer fast den ju snart är på väg ner.
Skratta högt och lyckligt med vänner som vet precis vad man behöver och känner en utan och innan.
Har man tur får man ledigt till helgen och kan åka ut till föräldrarnas stuga. Bli ompysslad och serverad nyrökta flundror med nypotatis. Plocka smultron i gräset (med gummistövlar på fötterna såklart, fästingarna vill man stifta så lite bekantskap som möjligt med) och elda i bastun.
Dricka bastuöl och till slut tvingas gå ut och slänga sig i havet fast man egentligen vill visa sig duktig och stanna lika länge som de andra där inne i värmen.
Ligga på klipporna och tänka att just den här stunden när man mår så bra, ska man spara och komma ihåg i vinter när snön vräker ner utanför fönstret.
Men än så länge verkar alltså våren dröja. Snön har tagit ett uppehåll i och för sig, men ligger envist kvar på marken (bara för att provocera mig, misstänker jag). Det enda man kan göra i det här läget är att tänka på den där stunden på klipporna och romantisera sommaren litegrann.
Och kanske boka den där resan till Paris.
