Att göra skillnad
Varje människas gärningar spelar roll. Varje människa kan göra skillnad. Varje människa kan göra världen lite uthärdligare, lite rättvisare, lite bättre för andra människor.
Det är en kraftfull insikt som inger hopp för vår gemensamma framtid. Finns det hopp så finns det liv.
Jag tänker på Åland 24-medarbetaren William Johansson och hans kompis Lars Edmans flerfaldigt prisbelönta dokumentärfilm Blybarnen om det svenska företaget Bolidens export av giftigt gruvavfall till Arica i Chile på 1980-talet. Det var meningen att avfallet skulle tas om hand om upparbetas av ett företag som fick betalt för det, men upparbetningen lönade sig inte och högarna blev liggande.
I närheten byggdes ett bostadsområde för fattiga chilenare småningom upp. Barnen lekte i den svarta leran och blev svårt sjuka av bly, kvicksilver, arsenik och annat som avfallet innehöll – utan att någon visste om det i området.
Bolidens dåvarande miljöchef Rolf Svedberg, i dag miljöråd i miljöverdomstolen, åkte tillbaka till Arica med Lars och William och konfronterades med de tragiska följderna av sin exportrekommendation.
Han grät när han mötte Patricio som inte kan spela fotboll längre och Yocelyn som berättade att hon kan bli förlamad för livet. Ungdomarna förlät honom – han kunde ju inte veta hur det skulle bli. Rörande och oerhört starkt.
I filmens spår har det börjat hända saker. Giftskandalen har varit känd i ett tiotal år, men först i september fattades beslutet i Chile att befolkningen på 7.000 personer ska evakueras från det förgiftade området.
Rolf Svedberg kämpar för att Boliden och statliga Naturvårdsverket, som godkände exporten, ska upprätta en fond som skulle bekosta en utredning av skadornas omfattning och kartlägga vårdbehovet hos de drabbade.
Den 16 december ska de unga filmmakarna visa filmen i Sveriges riksdag och prata med riksdagsledamöterna. Fyra timmar har vikts.
Förhoppningsvis tar både Boliden och staten nu sitt ansvar. Sent, visserligen, men bättre det än att inte göra det alls.
Utan William och Lars hade det kanske aldrig hänt. De har, tack vare sitt engagemang och idoga arbete, gjort skillnad för många, många människor.
Det, om något, är värt pris. Varför inte Stora journalistpriset?
Filmen kommer att visas också på filmfestivalen Vera i vår. Kanske också då med filmmakarna närvarande.
ANNIKA ORRE
