Att förverkliga en dröm
När jag var 18 var jag otroligt förtjust i en Youtubeprofil som kallade sig för Charlieissocoollike. Nästan lite kär. Charlie var drömmen. Söt, kul, musikalisk och omöjlig att få. Han hade allt det där som en tonårsdröm ska ha. Jag och Charlie hängde ganska ofta på den tiden. Fördrev timme efter timme framför datorn med våra ukuleles. Min var blå med exotiska frukter på. Hans var brun. Båda lika ostämda. Charlie sade en gång att om man ska besöka en stad i världen så ska man åka till Bath. Inte nödvändigtvis för att han bor där utan för att det är en så otroligt vacker stad.
Sju år senare jobbar jag på en pub i England. Året är 2016. Det är kallt. Den råa vårvinterluften smiter in genom fönsterspringorna och får mig att huttra till. Mina veckor som köksnisse och bartender i den sydengelska obygden är snart till ända och det är dags att axla min ryggsäck för att resa vidare. Jag skummar kartan över de brittiska öarna. Vart ska jag åka nu? Barnstaple, Exeter. Min blick glider norrut. Taunton, Bristol. Bath. Fyra alldeles för välbekanta bokstäver blixtrar mot mig. Jag känner att jag inte har något val. Det är dags att besöka drömmarnas stad.
Två dagar senare är jag på väg. På tåget från Bristol känns allting lite surrealistiskt. Hisnande. Jag läser på biljetten igen. Bath står det. Ett namn som präntades på min näthinna för så många år sedan ska snart bli verklighet. Jag kommer få se husen, andas luften, känna stadens själ. Inser plötsligt att jag inte har en aning vad som väntar. Jag har aldrig sett en bild på Bath. Jag vet ingenting om platsen. Charlie är sedan länge glömd och för att vara helt ärlig så vet han inte ens om min existens. Googlar hans namn och kollar på en video. Minns inte ens varför jag tyckte han var så bra. Ångrar allt.
Väl framme klättrar jag upp på en kulle. Behöver reda ut min förvirrade hjärna. Undrar vad jag håller på med. Varför jag är här. Vandrar uppåtuppåt tills jag svetten rinner längs ryggen. Lyfter sakta blicken. Tvekar. Men när jag ser staden breda ut sig mellan trädkronorna sprids ett lyckorus i hela mig. Jag ler och inser att här finns allt jag någonsin drömt om.
Blev Bath som jag tänkt mig? Inte alls. Men känslan av att förverkliga en dröm. Den känslan vill jag aldrig vara utan.
