Att bli avklädd
Världen utvecklas hela tiden. Vi skall tacka och ta emot. Och det gör vi.
Få av oss vill tillbaka till standarden för 50-60 år sedan trots att folk levde och tänkte kloka tankar då också. Men det var långtifrån lika vanligt då som nu att folk kunde ta en dusch på morgonen. Med varmt vatten. Eller ta bilen till butiken för att köpa färska fikon till ostbrickan (har jag inte gjort ännu, men det kommer säkert). Eller diskutera föregående kvälls tv-program i kaffepausen.
Världen går framåt.
Ett av framstegen är att vi numera alla betraktas som brottslingar.
Jag var till Sjundeå i helgen och tog flyget hem. Förr, innan världen hade utvecklats, var det inte möjligt att resa fram och tillbaka på två dagar. En tid var det både möjligt och trevligt. Nu är det bara möjligt.
Man kommer alltså till flygstationen utanför Helsingfors, checkar in sin väska – före det för säkerhets skull en snabb blick i handväskan att där inte ligger livsfarlig deodorant eller en lika livsfarlig tub tandkräm. Det gör det naturligtvis inte.
Så kommer man till säkerhetskontrollen, lägger väskan på bandet, tar av sig kappan och lägger den också på bandet och så går man genom bågen och det hör inte minsta lilla pip. Så man går fram till bandet för att plocka upp kappa och väska när en dam i uniform vinkar på en med pekfingret.
– Jaha?
– Ut med armarna!
Tro mig, armarna sträcks ut nästan av sig själv. Och damen i uniform, jag tror hon har batong också men vågar inte titta, känner på mig uppifrån och ner: axlar, bröst, höfter, lår.
Samma bakifrån. Upp med armarna igen. Den här gången är hon faktiskt också inne mellan benen på mig. Allt medan andra säkerhetsvakter och passagerare tittar på.
Så jag frågar henna om man verkligen får göra så, kroppsvisitera folk inför öppen ridå. Hon nickar.
Jag är inte speciellt känsligt lagd, men efter den behandlingen kände jag mig så oerhört kränkt så jag nästan skakade inombords. Är det faktiskt tillåtet för våra myndigheter att betrakta oss alla som brottslingar? Fångar, riktiga brottslingar, har någon form av rättigheter och får inte utsättas för kränkande behandling. Men vi ännu icke avslöjade terrorister har inte det.
Hur skall vi vanliga människor förstå att visa respekt för varandra när myndigheterna bär sig åt på det sättet.
Vart är världen på väg!
Gudskelov var jag på väg till Mariehamn. När vi närmade oss meddelade kaptenen per högtalare om vädret och annat av värde. Och så tackade han för att vi hade valt att resa med Air Åland.
Då log jag. Tänk att vi valde att flyga med just det bolaget av alla.
