DELA
© Nya Åland

Artiklar som jag aldrig skrev

Jag närmar mig slutet av ett sjudagars arbetspass där jag bevakat allt sånt som lokaltidningsreportrar bevakar. När kulturredaktören Karin presenterade mig för ett par besökare häromdagen sade hon att jag gör ”allting” för så är det när man inte har sitt eget revir på redaktionen.
Själv säger jag att jag genom åren har skrivit om allt utom sport. Men det stämmer inte. Det är bäst för alla inblandade om jag håller mig borta från sportsidorna men visst har jag någon gång tagit hand om någon division tre-match när ingen annan varit på plats.
Då och då säger folk ”du har ju skrivit hela tidningen” när dom ser ens namn överallt. Så är det förstås inte. Det ni läser i dagens Nyan kan har legat i lager i flera veckor i väntan på rätt utrymme i tidningen. Kanske behövs det ett helt färguppslag utan annonser för att ett reportage ska komma till sin rätt och då kan väntan bli lång.
När någon journalist undrar varför hans eller hennes reportage aldrig kommer i tryck är standardsvaret från nyhetschefen eller kvällschefen att det är ”tidlöst material”. Det låter ju bra.

Sen
finns det texter som aldrig blir skrivna, av en eller annan orsak. Man åker på en presskonferens eller blir inbjuden till en tillställning och tänker att det här blir 2.500 tecken och två bilder i tidningen. Men av orsaker som är omöjliga att precisera eftersom varje journalist är unik så blir en del artiklar aldrig av. Och de behöver inte nödvändigtvis handla om kemi på nobelprisnivå.
Man kan börja skriva en artikel när det händer något annat som kräver ens uppmärksamhet och sen hittar man inte tråden igen. När det gått någon dag glider dokumentet längre ner i listan på skärmen och till sist syns det inte längre. Men det finns där.

Jag har fortfarande dåligt samvete för en del stora och små artiklar som blev oskrivna för länge sen.
Just nu tänker jag på en viss platta som jag tog med mig hem från redaktionen i fjol i recensionssyfte. Av den recensionen har det hittills blivit intet. Det intressanta med plattan är att den blev en del av min vardag. Först hade jag den i bilstereon ett halvår, sen kopierade jag den till min Ipod. Faktiskt tror jag att det är skivan jag lyssnat mest på det senaste året.
Recensionen kommer snart, det är ett löfte.

Vad blir oskrivet i dag? Klockan är halv ett på söndagseftermiddagen. Gissningsvis hinner jag inte så långt att jag kan bocka av alla punkter på arbetslistan.
Nu ger jag mig i alla fall ut i verkligheten för att hitta dagens Dagens ålänning och få dagens nypa frisk luft på köpet.

Patrik Dahlblom