Är du rädd för att ringa?
Är det normalt att någon som är född 1988 aldrig har skickat ett brev?
Det frågade Åland 24-Lisa på Facebook. Låt säga att Lisas medarbetare som är född 1988 växte upp i en familj som kopplade upp sig på internet och fick sina första mejladresser cirka 1996. Det året fyllde Lisas blivande kollega åtta år. Skriver man brev när man är i den åldern?
Jag skickade mitt sista personliga brev ungefär när jag fått min första mejladress. Efter det postade jag någon deklaration hit och något skivpaket dit. När jag ville säga något åt någon gjorde jag det via mejl eller telefon.
Så jag förstår Lisas kollega och sörjer den utdöende brevskrivarkonsten en aning. Att få brev med en handskriven adress på kuvertet har blivit litet spännande. Det händer inte ofta. De senaste åren har de innehållit allt från fakturor från en liten bilverkstad till en inbjudan till en bar mitzvah.
Jag tänker inte trötta ut er med alla moderna sätt att kommunicera men här kommer ett span som kan intressera dom som är medelålders och äldre:
Ungdomar vågar inte längre ringa till människor som de inte känner.
Den insikten fick jag via en bekant som arbetat med ungdomar som behöver kontakta andra människor för att få ett jobb gjort.
Dessa ungdomar vill helst ha en mejladress eller ett mobilnummer som de kan messa till för att få skriftlig kontakt. Att ringa ett lokalt femsiffrigt telefonnummer till en helt obekant människa har blivit främmande och skrämmande. Man gör allt man kan för att skjuta upp samtalet och hoppas att det ska lösa sig ändå.
Vad händer om någon annan svarar, undrar den som inte vill ringa.
Då ber man att få tala med den man vill tala med, är det självklara svaret. Självklart för oss som växte upp i en värld där det fanns en fast telefon per familj och där man alltsomoftast fick sin kompisars mamma eller pappa på tråden när man ringde. Nu kan man kommunicera direkt med sina jämnåriga. Kontakten med dom andra, dom okända, minimeras.
Ett mejl är perfekt när man har något besvärligt att säga eller fråga.
Man kan slipa formuleringarna och hitta rätt tonfall i stället för att nervöst och ofokuserat stamma sig igenom det man har på hjärtat. Kanske är man rädd för att bli utskälld eller att mottagaren blir väldigt ledsen. Då kan mejl i stället för ett telefonsamtal dämpa smällen.
Men ju mer man kan tala direkt med folk desto bättre. Ge inte upp, ni som är rädda för att ringa till främlingar. Det är en konst värd att lära sig.
