DELA
© Nya Åland

Äntligen evenemangsöverskott igen

För en evenemangsknarkare som jag börjar nu årets allra ljuvligaste tid. Jag är inte den som söker mig till ensligheten och ron – tråkigheten – på någon sommarstuga långt från civilisationen. Bara tanken på en sommarstuga ger mig rastlöshetsutslag av tredje graden.
Nej, sommartid ska man givetvis bevista så många evenemang som möjligt. Varför skulle det annars ordnas alla dessa begivenheter?

Jag insuper evenemangskalendrar och Åland guide, stryker under och över, funderar på logistik och vem som passar som sällskap på vilket evenemang. Jag njuter.
Juli är en enda lång fest. Att bo i det här klimatet har den – kanske enda – fördelen att det blir en fullständig absurd anhopning av evenemang under de fyra veckor på året då det finns en någorlunda rimlig chans till hyggligt väder. Det är sommarteatrar, kulturvandringar, konserter, vikingamarknader, hantverksförsäljningar, hembygdsdagar, cirkusar, rockfestivaler, segelfartygssamlingar, restaurangdagar. Jag älskar alltihop.

Semestern ser jag alltså fram emot mest för att jag då hinner gå på mycket fler evenemang än vanligt och att jag kan göra det utvilad. De flesta har ju nämligen förstånd att inte ställa evenemangen i arla morgonstunder utan också tidpunkterna passar sådana som i likhet med mig gör sig bäst mot slutet av dagarna.
Men vilan och återhämtningen då?, säger ni kanhända. Tja, jag verkar fungera lite tvärtom än många andra. Har jag inget särskilt program eller något att se fram emot under dagen förfaller jag lätt till ren apati och kommer mig kanske överhuvudtaget inte ur sängen. Jag blir helt enkelt tröttare och tröttare av att inte göra något.

Att bevista evenemang, träffa människor, insupa atmosfärer och se vackra ting folk har tillverkat eller föreställningar som någon lagt ner sin själ i, det ger mig energi och ny kraft att klara vintermånaderna.
När man jobbar i den här branschen kan det också kännas som ren semester att besöka ett evenemang utan att behöva redogöra för det i skrift efteråt. Bara vara där och njuta för sin egen skull liksom.

En annan fördel med att hellre besöka evenemang än orörd natur ute i periferin är att risken för att träffa på fästingar är betydligt mindre på de förstnämnda ställena. Även om det skulle finnas fästingar finns det förhoppningsvis också en massa andra besökare som de kan välja framom mig.
Risken för att drabbas av borrelia minskar alltså avsevärt ju fler människor man har runt om sig. Okej att det här inte precis är en vetenskaplig teori men någon slags logik finns det faktiskt i den.

Så tack till alla er därute som år efter år orkar ställa till evenemangen. Många jobbar helt gratis med att planera, ställa i ordning, uppträda eller vad det nu handlar om. Allt detta engagemang förtjänar sin publik.
Vi ses i sommarens evenemangsvimmel!

Anne Sjökvist