DELA
© Nya Åland

Andra ögon ser snyggare

När jag var ung tyckte jag alltid att alla andra var mycket tuffare och coolare och mer utstuderade än jag. I min stilgrupp fanns det alltid någon med rödare hår eller svartare ögon eller trasigare tröjor, och jag kände mig ganska hemvävd och normal.
När jag i dag ser bilder av mig själv från den tiden tycker jag att jag ser ut som ett ufo. Hur tänkte jag egentligen, med den där stora svarta handväskan jag släpade runt, inköpts på Emmaus loppmarknad i Åbo? Eller de ålskinnstajta skidbyxorna.

I dag, å andra sidan, tycker jag nog att jag är ganska tuff och poppig för min ålder, och blir ytterligt förvånad när något barn antyder att jag ser ut som en liten tant. Min självbild tycks alltså ha utvecklats till det bättre från de sena tonåren, medan å andra sidan verkligheten gått i motsatt riktning.
Ibland tittar jag lite på Top Model. Ja, ja, jag gör det. Pojkarna gillar det. Tyra Banks har blivit alldeles förtjusande mullig och ännu vackrare än förut, medan de stackars spetiga modellerna mellan sina stylade och sminkade fotograferingar ser ut som högst vanliga tonårsflickor, kanske lite långbentare än vanligt då.

På vissa bilder är de så vackra att man nästan tappar andan, men jag slår vad om att det inte är det de ser när de tittar sig i spegeln på morgnarna. Vi har alla en märklig förmåga, tycks det, att se det sämsta hos oss själva i grotesk förstoring, och allt det vackra inte alls.
Ni vet, så där som rumpan blir enorm när man provar byxor och gäddhänget skvalpar när man ser sig själv i ett skyltfönster när man går förbi.

Man ser inte sina medmänniskor med samma närsynthet. Det som förfulas oproportionerligt hos en själv ser fullt normalt ut hos andra. Det är kanske därför det är så viktigt att få spegla sig i andras ögon ibland, och gärna hos människor som tycker om en och som ser det fina och ids bry sig om det.
Eftersom ingen någonsin kan piska en människa såsom hon själv, så måste hon få smek av sina medmänniskor. Det låter lite religiöst, men på allvar. Det kostar ju så lite att låna sina ögon åt någon annan och låta dem se något vackert och bra.

Höstens uppdrag till er alla, snälla människor. Se er själva med någon annans ögon. Jag lovar att det gör gott. Och jag lovar att titta.