DELA
© Nya Åland

Analysera detta, herr Freud

Ordet psyke kommer från grekiskans psyche och betyder typ ”själ” eller ”liv”. Psyche var enligt den grekiska och romerska mytologin också en skön böna som till och med fick Amor/Eros/Cupido/whatever på fall. (Kärt barn har många namn, jag menar han som sköt pilar på folk så de blev helt galna av förälskelse.)
Men när vi nutidsmänniskor snackar om psyke är det ofta i sammansatta ord som psykbryt, psyksjuk, psykvård samt i meningar som: ”Jag tror jag får i psyke!” Jag har i alla fall inte hört någon säga: ”Jag tror jag har brutit själen”.

Men vad som egentligen utgör en människas psyke är ett livligt debatterat ämne. Vissa påstår att det är förnuft och minne, andra att det är känslorna, och sen är det ett gäng som hävdar i sten att det är tankarna och något svåridentifierat, som liksom bara händer inne i skallen på en, som utgör psyket.
Piprökande gubbar med filttofflor har tvingat ner folk på första bästa divan och förmått dem att jåla om sin barndom för att få någon rätsida på saken. Det är överjag hit, undermedvetet dit, lite centrala nervsystem och en och annan reptilhjärna. Freud lyckades läsa in sexuell frustration i nästan vad som helst, Jung gillade att snacka om Självet och Jaget och nu för tiden är det kognitiv beteendeterapi, medveten närvaro och buddhistisk acceptans som är grejen.

För det är en ganska stor sak egenligen, det här med psyket. Oavsett om man definierar det som förnuft, intelligens, känsloliv, tankar eller det undermedvetna så ligger det ju någonting i att psyket speglar själen. Alla egenskaper man besitter, alla skämt man drar på fikat, alla associationer man gör, alla känslor man utstrålar och alla förmågor man begåvats med är ju liksom psykets förtjänst.
Det är inte konstigt att det kan uppstå kaos i huvudet när det är så många grejer som ska hållas på plats. Hos vissa kanske chefen på hjärnkontoret kompar ut och tar ledigt lite extra länge när det krisar, istället för att stanna kvar som kaptenen på det sjunkande skeppet och peppa det förnuft som är kvar sedan tryggheten och självkänslan hoppat överbord.
Psyket är också en stor grej eftersom 80-talisterna antagligen kommer att gå till världshistorien som den pillerknaprande generationen. Kraven är höga, jobben är få, konkurrensen är enorm och det är antingen djungelns lag och vassa armbågar eller sömnlösa nätter som står på menyn.

Så därför ville jag ge psyket lite utrymme idag. Det är en himla fin grej som vi ska vara rädda om. Psyket ska lindas in i en rosa fluffig filt, sitta framför brasan med en kopp varm choklad i handen, en spinnande katt i knäet och bara sucka lyckligt. Inte stressa runt med en handväska i halsen och gråten i näven, sådär som det kan kännas ibland.
För allvarligt talat: vem har aldrig någonsin brutit själen?