DELA
© Nya Åland

Älskade turist

Det är den där märkliga tiden på året nu, då ett besök i Mariehamn sträcker sig bortom logikens lagar.
Cyklar man längs gågatan nu möter man ett hundratal personer. Ingen känner man.
Cyklar man längs gågatan i november möter man tre personer. Alla känner man.
Det hör förstås till ovanligheterna att man cyklar längs gågatan i juli. Man trynar ju på stugan.

Mariehamn har
sitt industriområde i centrum. Det är där, åtminstone under turistsäsongen, pengarna och jobben och framtiden finns.
Likt de långa köerna med arbetare med lunchlåda i handen ringlade sig fram till fabrikerna under 40-talet, kan man nu se turistklädda människor med glass i handen ringla sig mot gågatan. Vi som bor här förvandlas till statister.

Tidigare i
somras intervjuade jag doktoranden Mia Åkerfelt vars forskningsområde är Hilda Hongells hus i Mariehamn. Hon berättade att mariehamnarna snabbt fattade galoppen med de första turisterna: badhusgästerna. De ville ha idyll med balkonger och havsluft, så då lät mariehamnarna bygga hus som erbjöd just sådant. Husen hyrdes ut under sommaren. Själva flyttade de till släktingar på landet.
I samma anda har turistlivet flutit på sedan dess. Mariehamnarna lämnar centrum och låter turisterna göra av med pengar medan de själva sitter och skvätter med tårna i vattnet på stugan. Då Nyan till sommarbilagan frågade några ålänningar var deras smultronställe låg, var det hart när omöjligt att få någon att säga något annat än sommarstugan.
Skit i stadsparker och hamnidyll. Det är på en ensam klippa vi vill sitta.

Första gången
jag besökte Åland var under en skolresa då jag var femtom. Jag upplevde Mariehamn som ett stort Legoland. Röda miniatyrbussar, låga trevåningshus och raka gator. Vi gick fram och tillbaka längs gågatan och åt pizza på någon restaurang som knappast finns längre. Det mesta missade vi. Hade jag inte blivit kär ett år senare hade jag knappast återvänt till Mariehamn.
Det finns så mycket man kan göra med Mariehamn ur turistsynvinkel. Tänk om turisterna kunde grabba tag i en subjektiv karta, utvecklad just för deras behov, då de kom. Partyfolket skulle få en karta med prickar på bästa krogarna (alla två), bästa nattmaten och billigaste boendet. Barnfamiljerna skulle få en karta med lekparkerna, kvällsaktiviteterna (om sådana fanns) och barnvänliga restauranger. Pensionärerna skulle få en karta med…hjälp mig här, vad vill en turistande pensionär se?
De historiska vandringarna som arrangerats i sommar måste få en fortsättning. De har varit omtyckta och vad jag förstått väl genomförda. Upprepa succén nästa sommar, och sätt upp plakat så turisterna på egen hand kan upptäcka det litterära Mariehamn.
Och låt mig återkomma till min gamla käpphäst: paviljongen på Lilla holmen måste bli ett café med uteservering och vita parasoll.

Jag förstår
att mariehamnarna lämnar staden under turistsäsongen. Turisterna har ett sätt att myllra som är frustrerande om man bara vill handla mjölk och potatis. Men innan vi flyr staden kunde vi åtminstone lämna den i så inbjudande skick som möjligt.