Allt finns, just nu
Det finns en filmsnutt, filmad med en skakig videokamera för ett tiotal år sedan. På den ser man min Lillsippa och min Lillbatting, 5 och 3 år gamla. Den är filmad utanför den sommarstuga vi då hyrde. De sitter på varsin omkullvält vattendunk och rider i galopp. Piskan viner och håret fladdrar. Några sekunder in i klippet glider lilla I. ner från sin vattendunk och säger till sin syster att han inte vill rida mer, för hans häst är så långsam.
Sippan hoppar av hästen och säger: ”Vi byter, du kan ta min i stället.”
De kliver upp på hästarna igen, och far i väg i full galopp.
I fantasin kan man göra vad som helst, till och med rida snabbare genom att byta till en annan vattendunk.
När storpojkarna var små kunde de gå omkring med två kompisar i timmar, till synes helt planlöst. Runt, runt på gården, medan de babblade i ett. Kom man tillräckligt nära, vilket man sällan fick, var de mitt uppe i livsavgörande strider med sina pokemons.
– Då tog jag fram min Pikachu
– …men då kom en vatten-pokemon…
Det lilla (till åren) pojkgänget i gränden är riddare. Riddar Smartus och Snabbus och vad de nu heter utkämpar livsavgörande strider. Ibland, i en annan lek, förvandlas pojkar till lejon, kaniner och kor, och ibland föddas det (jo, det heter så) kalvar under vardagsrumsbordet.
Det finns inga sömmar eller skarvar mellan olika tider och lager av verklighet, och man kan glida emellan utan att behöva förklara så mycket utom för tröga föräldrar och andra vuxna som ska låtsas hänga med.
Min mamma, som drabbades av en stroke för ett år sedan, gör på samma sätt. Alla tider finns på samma gång, både barndom, ungdom, barnbarn och allt som hänt. Det blir problematiskt bara om någon med en vanlig vuxenhjärna insisterar på att tiden är lineär och det bara kan finnas en verklighet i taget.
Egentligen är det ju självklart att det finns hur många som helst. Inne i varje skall finns ett nu, ett då, en framtid, och varenda en är lite olika. Varenda en är samtidigt subjektiv och delad med andra.
Min mamma har ingående och detaljerat berättat om hur det var att åka ut på fisketur med min morfar när hon var liten flicka, hur den halstrade fisken och kaffet smakade, hur smörpappret runt smörgåsarna prasslade.
Det visste jag inte förr, men i hennes huvud händer det nu.
Då gör det ju det.
