DELA
© Nya Åland

Allt finns inte på Facebook

En facebookbekant tyckte att tidningarna får alla sina nyheter från Facebook.
Riktigt så enkelt är det inte. Tidningar och för den delen radio och tv existerade innan internet och Facebook uppfanns och de lyckades ändå fylla sina sidor och sändningar med innehåll.
Hur gick det till, undrar kanske dagens ungdom.
Folk skrev brev till redaktionen.
De ringde telefonsamtal.
Ibland kom de in och träffade redaktörerna öga mot öga.
Vi läste vad lokalkonkurrenten och tidningarna på fastlandet och i Sverige skrev. Vi lyssnade på radions nyhetssändningar och såg på tv. Fanns det något som vi kunde spinna vidare på, hitta en lokal vinkel på eller göra bättre?
Vi såg saker med egna ögon. Vi gav oss ut på stan, ut till landsbygden , till skärgården och träffade människor som hade något att berätta.
Så kämpade tidningarna på, år in och år ut, i tålmodig väntan på att Facebook skulle komma och göra jobbet åt oss.

Hur arbetar vi i dag?
Börja med att se ovan.
Byt sen ut brev mot epost eller mess. Tipsen, frågorna och kritiken får vi fortfarande, men allt mer sällan som traditionella brev.
Vad andra tidningar och radio- och tv-kanaler sysslar med följer vi allt oftare med via webben.
Och nog vore det konstigt, rentav fel, om vi inte fanns på Facebook där tusentals ålänningar diskuterar stort och smått, och fick nyhets- eller nöjestips den vägen.
Men den som har facebook som sin främsta informationskälla får en skev bild av verkligheten. Nyheterna som påverkar oss, om det sen är de internationella konsekvenserna av krisen i Ukraina eller höjd kommunalskatt, drunkar i ett ändlöst flöde av kattfilmer, beskrivningar av hur god lunchen var – med bildbevis – inbjudningar till spel och länkar till personlighetstester typ ”vilken hollywoodstjärna är du”? Jag har inte tagit nån sån test men jag skulle bli George Clooney – vit, över 50 och gråhårig.

Varför är det så?
För att ingen skulle orka med ett Facebook där det tunga och allvarliga hamnade längst upp. Aktien skulle rasa snabbt.
När man vadat sig genom en hetsig diskussion om Israel-Palestinakonflikten – där ingen någonsin skriver ”förlåt, du har rätt” och menar det – så kommer länken till en Nicki Minaj-video där någon lagt på pruttljud som en skänk från ovan. Vi skulle kunna försöka hitta en lokal vinkel på den grejen men det får vänta. Jag ska jobba med en grej om ÅHS. Mina skrivbordsgrannar skriver om nätmobbning och luften i Rangsby skola. De artikeluppslagen kom inte via facebook.
Men visst finns vi där, både som yrkesmänniskor och privatpersoner. Och om du har ett tips och känner dig obekväm med telefoner, brev, mejl eller redaktionsbesök kan du nå mig den vägen.

Patrik Dahlblom