Allra käraste allihop!
Om man – som det görs i bla-bla-bloggvärlden – skulle säga alla sanningar på en endaste gång? Liksom i rakaste rappet.
Så funderar Inga Heller och fyrar av ett antal oemotsägliga påståenden. Bara uppnästa och näsvisa väninnan Anna Lunda tror sig kunna ge svar på tal. Vad kan man bli, annat än mållös?
Om du pekar finger åt någon vänder du tre fingrar tillbaka på dig själv Alltså om du säger något negativt om en medmänniska slår det tillbaka tre gånger om mot dig själv. Så är det faktiskt. Testa med: ”Vad ful du är”och se dig i spegeln sedan.
Det lustiga är att precis samma sak gäller med det positiva. Testa ”Vad gullig du är”. Kolla i spegeln! Se där! Självaste Skönheten har vaknat ur sin törnrosasömn.
– Jaha. Men men om man pekar med hela handen då, undrar väninnan Anna Lunda.
I stället för att vårstäda efter julen så kan man tapetsera om hela huset.
En omtapetsering till våren förutsätter förstås att man satte upp nya tapeter i hela huset före jul. Ja, numera ska det ju vara julgardiner och juldukar, julkaffelappar och jultallrikar, julklänningar och julstämningar, jultindrande julebarn och julefrustande julgobbar. Och så vidare. Ni vet. Allt ska vara nytt inför årets stora högtid. Lika bra då att göra något rejält, som omtapetsering, säger Inga Heller.
– Jaha. Men om man har en separat julstuga då, funderar väninnan Anna Lunda. En sommarstuga, en julstuga och så en vanlig stuga att flytta runt emellan. Det skulle väl vara det allra lindrigaste det.
Om du har en sån där stor gymnastikboll och har rullat runt med den ett antal kvällar och sedan fastnar med ryggen liksom mot bollen och armarna utåt sträck och inte kommer någon vart. Ja, då är det lika bra att du djupandas och slappnar av och låtsas att du trivs.En god stund. Innan ryggskottet smäller till.
– Ja men! Tänk om grannarna ser dig då, säger väninnan Anna Lunda. Då misstänker de nog att du hånglar med en säl eller nåt.
Vi som sover under mörkröda täcken, stiger upp när det ännu är mörkt, tvättar oss i ansiktet och väntar på att solen ska gå upp. Vi gör vad vi kan. Vi ger vad vi har. Vi försöker det bästa.
– På kyrkogården bara vimlar det av oersättliga människor, säger väninnan Anna Lunda.
Vi som stampar i farstun. Vi som klappar ihop skorna innan vi sätter oss tillrätta i bilarna. Vi som utför vinterns alla rörelser och drömmer om att äntligen få cykla ut till Järsö eller Samuelstorp. Eller att få tala i FN:s generalförsamling om vårt behov av ömhet. Eller drömmer om att få bara en enda vänlig glimt från ett brunglänsande öga…
– Vad jålar du nu med, hojtar väninnan Anna Lunda. Kom på lunch nu. Det är flygande Jakob.
