Alla dessa invasioner
Ryssland har invaderat Ukraina och uppträder mer aggressivt på Östersjön. Det är inte konstigt att vi funderar på vårt eget läge.
I Nyan har historikern Kenneth Gustavsson sagt att Åland fortfarande är strategiskt viktigt. Det menar också utrikespolitiska institutets forskare Charly Salonius-Pasternak.
Tidningen Ålands reporter Fredrik Granlund, citerad i Gefle Dagblad, stämmer i med att den som kontrollerar Åland också kontrollerar handelstrafiken på Östersjön.
Det är berömvärt tydligt uttalat av Granlund. För frågan är varför Åland idag skulle vara strategiskt viktigt.
Gustavsson menar att betydelsen ligger i att Åland ligger mellan Ryssland, Finland och Sverige. Varför detta är viktigt när flyg-, yt- och landbaserade kryssnings- och luftvärnsrobotar med moderna sensorsystem till finns i stora mängder längs Östersjöns stränder övergår i alla fall mitt förstånd.
När Salonius-Pasternak får frågan om vilka delar av Åland som kan vara viktiga blir svaret ”det vet jag inte”. Salonius-Pasternak vill lämna hotet mot Åland öppet, så att Ålands invånare kan ”konkretisera huvudpoängen utan att fästa sig på enskild sak”. Är hotet mot Åland alltså konkret eller inte?
I det finska utrikesministeriets sammanfattning av den politiska debatten i Finland betecknas Salonius-Pasternak som ”mycket positiv” till en finländsk Natoanslutning. Borde vi inte kräva mer än en generell rysk hotbild av en forskare avlönad av staten som dessutom har en egen agenda?
Jag har också svårt att förstå varför någon som vill ”kontrollera handelstrafiken” på Östersjön skulle titta på Åland. Antalet sjöminor i strandstaternas förråd torde fortfarande vara högt.
Det är också gott om sjömålsrobotar som fälls på långa avstånd från flygplan eller skjuts från land. Också Finland har just köpt nya sådana. Vem skulle alltså i syfte att strypa handelstrafiken i Östersjön sno åt sig en bit av Åland med långsam och sårbar sjö- eller luftburen trupp?
Att en grundläggande begreppsförvirring mellan milostab, regemente och infanteribrigad gör sig gällande i Gefle Dagblads artikel om svenska planer för Åland må vara hänt. Det är klart att planer fanns och finns.
Det är också klart att den ryska aggressiviteten noga måste följas och politiskt övervägas.
Men det måste göras utan illusioner och en allmän känsla av att det är lite häftigt med Ålands betydelse.
