Aldrig mycket – Alltid för lite
De sitter utanför nästan varje större butik, utspridda med ett kanske bestämt och uttänkt mellanrum. De har sina verser; please madam, please help me, happy Christmas.
När jag sätter en slant i pappersmuggen säger de Thank you madam, thank you.
De får mig att känna mig obekväm, misstänksam och orättvist privilegierad.
Den känslan tycker jag att jag ska ta.
Jag är privilegierad. Jag har allt. Ett hem. En familj. En god utbildning, ett jobb, en framtid. Om jag blir sjuk finns det vård, när jag blir gammal finns det omsorg.
Det spelar ingen roll om de som sitter utanför butikerna och tigger gör det som anställda av kriminella ligor, som ett resultat av människohandel eller om de kommer för egen maskin, drivna av sin desperation.
Jag ger ändå bara en liten, liten gnutta av mitt överflöd. Det är inte rätt att vissa människor ska frysa och svälta medan andra lider.
När vi på onsdag slår oss ner vid våra dukade julbord, med våra tindrande ljus och våra prasslande paket, känner vi oss obekväma för att den öppna nöden i Europa detta år tagit ett steg närmare oss, och vi blivit påminda om det där alldeles självklara att det man gör mot en del av mänskligheten gör man mot helheten.
Ungefär varannan dag sätter jag en slant i en av pappersmuggarna. Det är aldrig mycket. Det är alltid mindre än jag skulle ha råd med, och varje gång sväljer jag irritationen över att starka, friska människor reducerats till att sitta och gnälla utanför en butik.
Jag önskar att jag visste bättre hur man ska avhjälpa problemet med den stora fattigdomen, med fördomarna och förtrycket i de länder tiggarna kommer ifrån.
Att inte vi vet det, är ingen ursäkt för att behandla dem illa som kommer hit.
Och argumentet att man inte kan hjälpa alla, så då låter man bli, är det sämsta och uslaste.
Fråga dem som inget har om det är bättre att få lite eller inget. Fråga vad man kan köpa för en euro, och vad man köper för noll.
Att det finns tiggare är ett tecken på att systemen inte fungerar, inte på att vissa människor är dåliga. Är inte det självklart?
