DELA
© Nya Åland

Ålandsgrejer jag kommer att sakna

Om ett tag flyttar jag tillbaka till Malmö. Det blir roligt att få tillbaka sitt vanliga liv, med fasta rutiner som inte innefattar distansförhållande och fyra och en halv timmes tågresa varannan helg.
Roligt att få flytta tillbaka in i lägenheten och få bo bland sina egna grejer snarare än bland ett hopplock av lånade saker. Roligt att kunna umgås med sina Malmövänner igen och roligt att åter få bekanta sig med Malmökvarteren.

Jag har varit
så inställd på allt som är bra i Malmö att det egentligen är först nu, när uppbrottets timme närmar sig, som jag på allvar har börjat fundera på allt som jag kommer att sakna med Åland. För det finns ju mycket som är fint här också. Faktiskt.
Några exempel:

Jobbet.
Det går inte att komma i från att livet som lokalreporter på Åland är himla bra. Varje dag får man träffa nya människor, och varje dag lär man sig något nytt. Det kan handla om vildsvin, fiskodlingar, elnätet, pensionärslivet, kollektivavtal eller Vårdöbron. Tänk så mycket kunskap det finns om alla dessa saker som tidigare varit helt okända för mig.
Egentligen fattar jag inte varför inte alla blir lokalreportrar, det måste ju vara världens i särklass bästa jobb (ja, förutom om man ser till antalet lediga arbetsplatser i branschen då förstås…). Att sedan kollegorna på Nyan skulle kamma hem priset i vilken förträfflighetstävling som helst gör ju inte saken sämre.

Badhusberget.
Under det senaste året har Badhusberget blivit ett av mina absoluta favoritställen. Perfekt för promenader och joggingturer med sin kuperade terräng, men lika passande för picknick i solnedgången sommartid.
Andra ställen jag kommer att sakna: Bagarstugan och alla deras bakverk, sommarstugan, ÅSS uteservering, Sjöfartsmuseet dit jag aldrig går men som jag vet att innehåller så mycket fint, Indigo och Indigoburgaren, mammas och pappas vardagsrum med tänd brasa i kakelugnen och mitt skrivbord mitt emot Annika Orres i Nyanhuset.

Närheten.
Tänk så nära det är till allting här egentligen. Man ringer ett samtal, frågar om en promenad och tio minuter senare står en bästis utanför ens dörr. Redo att diskutera jobbet och livet och kärleken samtidigt som man stretar på i vinden längs Östra utfarten.
Eller så märker man att man saknar en tillräckligt stor kastrull när man ska koka fisksoppa. Vips, så är man fem minuter senare hemma hos sin ömma moder och sin ömma fader som mer än gärna lånar ut gigantiska kokkärl till sin avkomma.

Enkelheten.
Finns det något annat ställe i världen där man kan få en läkartid dagen efter att man ringer och bokar? Tror inte det va.

Minna Wallén-Widung