DELA
© Nya Åland

90 kilometer senare

Min man har uppenbart tur i kärlek, så han tänkte aldrig att han skulle ha tur i spel. Därför anmälde han sig till Ultra-Vasan, ett lopp där deltagarna springer samma sträcka som folk vanligen skidar, just det, det där loppet på 90 kilometer som inkluderar mycket blåbärssoppa. Platserna lottades och han fick en. Hoppsan.

Våren kantades av rent av löjliga skador. Han slog huvudet i en bjälke, han körde tån i soffan och han föll handlöst över en gren. Det var bara en lustig hatt som saknades för att han och hans skador kunde ha medverkat i valfri åländsk revy. Inte förrän efter midsommar satte den egentligen träningssäsongen igång. ”Pannbenet” muttrade han och gav sig ut i julivädret med snöblandat regn och orkanvindar.

Visserligen sprang han en hel del, men framför allt minns jag våren och sommaren som en diskussion om mat. Geléer, energibars, drycker och ingefära utvärderades. Strax innan vi skulle på romantisk, barnfri helg åt han en hel, rå vitlök.

”Ultralöpning är en ätartävling med lite löpning emellan” sa han och åt plättar med nutella och grädde till frukost. Springer man 42 kilometer som ett lättare träningspass, kan man också äta vad som helst.

En lördag i augusti gick startskottet. Jag hölls hemma med barnen och svärfar var så att säga vallateamet på plats i Sälen. Arrangemangen bakom Vasaloppet är väloljade. Jag prenumererade på en tjänst som gav mig sms varje gång han passerade Smågan, Mångsbodarna, och Risberg.

Lite före fem på morgonen fick jag det första meddelandet, då var han på plats i startfållan. Elva timmar senare gick han i mål, då satt jag och barnen bänkade framför tv:n och såg på den uppriggade webbkameran vid målgång. Han spurtade och gjorde high five med en funktionär. Det var ett fint ögonblick.

Jag fick tillbaka en förändrad man.

Han pratade. Han pratade så mycket att jag efter två dagar fick säga åt honom att han pratade mycket. 90 kilometer ger ett rejält endorfinpåslag och aldrig hade blåbärssoppa smakat godare, aldrig hade naturen varit vackrare och aldrig hade tankarna varit klarare än på vägen mellan Sälen och Mora.

På kvällarna pratar han numera om vildsvin i Jomalaskogarna och ultralopp i Vietnam. Blåbärssoppan var så god, att han är villig att springa minst det dubbla för att åter uppleva samma effekt.