DELA
© Nya Åland

Sorry Jörgen, du blir nog stående på Ehnslig strand

Det rister och ruskar i det borgerliga samarbetet inför riksdagsvalet, men det kommer förmodligen att hålla. Alternativet avskräcker.
Det är så surt, så surt, det borgerliga samarbetets äpple. Man kan riktigt se hur det stramar i mungiporna när de borgerliga partierna ska bita tag om varandras kandidater och leende ställa sig bakom dem.
Trots det är det högst osannolikt att samarbetet spricker. Surare än allt annat är nämligen tanken på att en socialdemokrat skulle representera Åland i Helsingfors. Därför, och endast därför, kommer det borgerliga samarbetet att bestå prövningen trots att alla tycker att den är ett misslyckande vad gäller kandidatuppställningen, trots att det finns starka dubier bland center och frisinnade mot Elisabeth Nauclér och trots att det ideologiska spannet mellan liberal vänster och frisinnad höger är ganska brett.

Näringsminister Jörgen Strands (fs) utspel om en egen lista för Frisinnad samverkan kommer förmodligen ur en viss frustration över regeringspolitiken samt ur Strands medverkan i avpolletteringen av Nauclér som kanslichef. Till skillnad från till exempel Roger Nordlund eller för all del Johan Ehn är Jörgen Strand ingen kompromisspolitiker. Det passar honom inte att byta sida stup i kvarten för att hålla sig på taktiskt rätt sida om makten.
När Frisinnad samverkan på måndag ska diskutera Strands förslag kommer man högst troligt att stanna i det borgerliga samarbetet. Både Roger Jansson och partiordförande Johan Ehn har betonat vikten av en borgerligt sinnad riksdagsman, och vill inte medverka till att öppna fältet för Barbro Sundback.

Striden står därmed mellan Magnus Lundberg och Roger Eriksson på den borgerliga sidan. Om socialdemokratiska väljare inte taktikröstar på Roger Eriksson snarare än på sina egna kandidater kan det bli Magnus Lundberg som vinner, med centerns och fs röster.
Å andra sidan – man kan ju spekulera så mycket man vill med tidigare väljarsympatier som spelmarker. Riksdagsvalet är ändå ett val för sig där de åländska väljarna tidigare har träffat sina val över partigränserna.

Intressant
är det ändå att fundera över hur olika lotterna kan falla. I landskapsregeringen sitter center, frisinnade och socialdemokrater i ett till synes gott samarbete och för hårda debatter med liberaler och obundna om snart sagt allt.
I riksdagsvalet är det plötsligt fullkomligt omöjligt att tänka sig en sosse, men nog den kanslichef man under många år försökt bli av med som riksdagsman.

Lägg därtill det goda samarbetet mellan liberaler och sossar i Mariehamn och man har en ekvation som bara fungerar i politiken, men nog är glasklar där. Blockpolitiken består, och det finns starka ideologiska skiljelinjer som ibland skyms av den praktiska dagliga politiken. Vari den ideologiska skillnaden egentligen består när det gäller riksdagen får vi hoppas att valkampanjen ger besked om när den sent omsider sätter igång.
För Jörgen Strands del förefaller det mer och mer som om han är på väg att lämna åländsk politik och därför tillåter sig ett och annat utspel som en partiordförande eller en politiker inställd på omval inte skulle göra. Vackert så. Det är riktigt uppfriskande med en politiker som pyser ut lite ånga då och då av den sort som annars brukar hållas i de slutna rummen, men han lär inte få någon annan med sig.

NINA FELLMAN

nina.fellman@nyan.ax