Socialdemokratin ska alltid vara en förändrande kraft
Denna vecka gästas Nya Ålands ledarsida av ledande åländska politiker som skriver under temat ”Politik och ideologi”.
Tidigare publicerade är Johan Ehn 16.7, Roger Nordlund 17.7.
I dag är turen kommer till Camilla Gunell, sittande kulturminister och socialdemokrat.
Under min uppväxt i skärgården fanns det två politiska inriktningar; center och liberaler. Den ena ville bygga bro till Åva, den andra väg till Lappo. Skärgårdspolitiken handlade uteslutande om konkreta projekt och investeringar. Någon ideologisk diskussion om samhällets utveckling hörde jag aldrig. Socialdemokrati och skärgård tycktes vara två oförenliga ting.
De enda kända socialdemokraterna var inflyttade ”grönavågare” med idealistiska föreställningar om livet i skärgården. En del av dem var kortvariga, andra satte sina spår genom djärva, intellektuella ideer om nya näringar, odlingsmetoder och skärgårdens utveckling. Socialdemokratin upplevdes under 70- och 80-talet som en främmande, urban företeelse.
Idag får socialdemokraterna röster i alla åländska skärgårdskommuner. Mest glädjande var presidentvalet 2006 då Tarja Halonen (sdp) fick ett kraftfullt stöd. Idag tycker jag att skärgården och socialdemokratin har mycket gemensamt. Många inflyttade har en naturlig inställning till socialdemokratin som trots allt är den största politiska rörelsen i Finland och Sverige. I skärgården finns idag klassiskt socialdemokratiska frågor som är avgörande för befolkningens trygghet och trivsel; sysselsättning och utkomst, sociala omsorger och sjukvård, skola, ungdom och fritid, miljö- och vattenkvalitet.
Samhället är bara så starkt som den svagaste länken i kedjan. Socialdemokratins grundvärderingar om trygghet, solidaritet och en rättvis fördelning är mer än någonsin behövliga och tillämpbara på regionen skärgård.
Själv blev jag en kombination – en infödd skärgårdsbo med hela dess traditionsarv, men med en nyfikenhet på de alternativa idéer gröna vågen förde med sig. Det är min övertygelse att alternativa synsätt behövs.
Både som kulturarbetare och politiker har jag alltid haft ett särskilt intresse av företeelser som på olika sätt vänder på perspektiven och ifrågasätter det vedertagna. ”Kulturvänstern” som en proteströrelse mot det agrara tänkandet, mot det etablerade borgerliga har därför lockat.
Ett samhälle stagnerar om det inte finns en kontinuerlig drivkraft mot förnyelse och modernitet. Ett samhälle upphör också att utvecklas om befolkningen är för likartad. En mångfald av människor och kulturer, röster och uttrycksätt är den bästa grogrunden för ett samhälles kreativitet.
Det finns en underskattad styrka i diversiteten om alla ges rätt att delta och bidra, alla efter sin förmåga.
För mig är socialdemokratins grundideologi om allas lika värde, allas rätt att växa i sin fulla längd, den viktigaste. Ett framgångsrikt samhälle tillvaratar hela den folkliga potentialen, hela befolkningens begåvning och kapacitet. Det är därför som allas rätt till en utbildning varit så grundläggande i utvecklandet av den nordiska välfärden.
Det är sorgligt att tänka hur många världstalanger som dagligen går förlorade; blivande musiker, idrottsstjärnor, filosofer, företagare, författare vars resurser aldrig kommer världen tillgodo på grund av social misär, krig och fattigdom.
Åland ska vara en plats som präglas av öppenhet, där vi är gästfria och frimodiga, där folk av alla de slag ska finna sig tillrätta, där det genuina förenas med det nya, där vi respekterar olikhet och gör hembygden till vår gemensamma.
Egentligen är det inte så långt ifrån den skärgård jag växte upp i, där ideella, kollektiva insatser var en del av vardagen, ett utpräglat samarbete för det gemensamma bästa. Socialdemokratins uppdrag är att vara denna förändringskraft i det åländska samhället.
