Sociala medier en våt dröm för alla politiker
Twitter och kwitter. Facebook. MSN. Dela, tipsa, blogga. Lägga upp, ladda ner. Uppdatera.
För många medelålders ( ) politiker, vilket de flesta är som har ett demokratiskt uppdrag i vårt samhälle, är detta hebreiska. Eller egentligen ännu värre. Om hebreiskan vet man åtminstone att det är ett språk, men vad man riktigt gör när man twittrar är ofta höljt i dunkel.
Som med alla innovationer man inte riktigt kan får man kanske den obestämda känslan att det är något viktigt man borde göra, men som vanligt inte hinner med.
Här kommer ett lugnande besked, och en allvarlig uppmaning.
Det lugnande beskedet först: Alla sociala medier är bara olika tekniskt understödda former av småprat. Det handlar om att i längre eller kortare form säga vem man är, vad man gör, hur man vill påverka. Det handlar om att höra till grupper, hitta vänner, skapa kontakter. Samma jobb som politiker alltid gjort, men i elektronisk form. Inget farligt, och verkligen inte komplicerat. Däremot tidskrävande.
Så till uppmaningen: Varje politiker med en sund överlevnadsinstinkt bör snarast hitta sin strategi för att ta tillvara och utnyttja de sociala mediernas möjligheter. Varför? Andra gör det.
Det är en direkt kanal för kommunikation med väljare, särskilt med grupper man inte når med några andra medel. Vanliga människor som inte är ett skvatt intresserade av politik, men som i val röstar på någon som verkar vettig. Kanske, med allt större sannolikhet, någon de stött på på nätet.
Ok, suckar ni, politiker som känner snaran dras åt kring strupen. Nu det också, ovanpå allt annat. Mer jobb, en liten skiva till av ens personliga liv som ska läggas upp till allmän beskådan.
För det första: se det som en möjlighet som aldrig funnits förut att nå folk när de är avslappnade och mottagliga och kanske inte ens förstår att de blir förförda av din sympatiska framtoning på nätet. Se det som en chans att förklara allt det där som tidningarna inte skriver, varför och hur ni tänkte, ofiltrerat. Garanterat kommer journalisterna också att vilja läsa det ni skriver och kanske plocka upp någon tråd.
För det andra, se till att inte göra misstaget att lämna ut er själva, som om ni pratade med era närmaste vänner. Så fungerar inte sociala medier. De flesta kontakter är ytliga och kanske flirtiga, inte djupa och kärleksfulla. Skriv bara sådant ni kan stå för.
För det tredje. Skaffa hjälp. I landskapsregeringen borde man till exempel se till att den nyutnämnda kommunikationschefen fixar upp alla ministrarna som inte redan är uppkopplade, med det senaste.
Kan Sveriges utrikesminister blogga så kan väl lantrådet facebooka. Kan Obama vinna presidentvalet i USA med hjälp av Twitter, så kan miljöministerns på Åland vända Mise-skutan på rätt med densamma.
Jag avslutar denna lilla gratislektion i kommunikation med en spådom. Nästa lagtings- och kommunalval på Åland kommer att bli ett tv-val och ett nät- och mobilval. Det parti och de kandidater som hanterar dessa medier bäst får gå hem med pokalen.
Spotta i nävarna bara, och börja twittra.
