DELA
© Nya Åland

Snart riktas strålkastarna mot Ryssland

De olympiska spelen handlar om så mycket mer än idrott. Om politik till exempel.
När OS-facklan släcks i Vancouver är det dags att vända blicken mot Ryssland, värd för 2014-års vinterspel. Det är upp till bevis som gäller för den ryska björnen – inom flera områden.
Det ryska parlamentet, Duman, ser inte med blida ögon på den svaga ryska inledningen på OS i Vancouver. Röster höjs för idrottsministerns avgång. Det som skulle bli en guldkantad generalrepetition inför de ryska vinterspelen i Sotji 2014 har istället förvandlats till en rad av misslyckanden i paradgrenarna. Mest svider kanske fjärdeplatsen i konståkningens paråkning, en disciplin som Sovjetunionen/Ryssland vunnit 12 gånger i rad.
Efter den tionde tävlingsdagen låg landet på en sjundeplats i medaljligan.
– Allt som är sämre än en fjärdeplats är ett misslyckande, särskilt för dem som har ansvaret för idrott i vårt land, säger Boris Gryzlov, talmannen i det ryska parlamentet, till den ryska nyhetsbyrån Interfax. Detta enligt SVT.

Men varför bryr sig Duman om de idrottsliga prestationerna?
För att styrkan inte bara mäts i rinken, skidspåret eller hoppbacken – det sagt utan att förta idrottsfesten på plats och i otaliga tv-soffor över hela världen. För att segrarna, den nationella framgången, ger prestige och utebliven framgång är lika med tillbakagång.
Sett till antalet deltagande länder och utövare så är de olympiska spelen de största återkommande idrottstävlingarna i världen. Publiciteten är enorm. Världens ledare sitter på läktarna och applåderar sina landsmän. Och man hittar gärna någon att skylla på när det går dåligt – den egna idrottsministern till exempel.

OS är en mix av idrott och politik. Spelen har flitigt utnyttjas av politiska ledare i syfte att vinna pr-mässiga fördelar. OS i Berlin 1936 blev ett enda stort propagandanummer för nazismen. 1980 bojkottade USA spelen i Moskva för att visa sitt missnöje över invasionen av Afghanistan och Sovjet svarade med samma mynt i Los Angeles-spelen 1984.
Men.
Samtidigt innebär de olympiska spelen en unik möjlighet att belysa eventuella missförhållanden i värdländerna. Aboriginernas levnadsvillkor uppmärksammades under Sydney-tävlingarna. Och vem minns inte rösterna som höjdes mot den kinesiska diktaturen under Pekingspelen för två år sedan?

Med 1.447 dagar kvar till invigningen är det så småningom dags att lyfta blicken mot nästa vinterspel – det i Ryssland. Staden Sotji är belägen vid Svarta havet – inte långt från Abchazien, utbrytarrepublik i Georgienkonflikten.
Rysslands förhållande till mänskliga rättigheter kommer att synas i sömmarna. Om två år kommer debatten att ta fart – kanske kommer den att handla om Georgien, kanske om någon annan del av regionen beroende på utvecklingen i området. Ni ska få se. Förhoppningsvis kommer det ryska demokratiarbetet också att få sig en puff i rätt riktning.
På den officiella hemsidan för OS 2014 kan den som vill få svart på vitt hur värdnationen marknadsför sig inför tävlingarna:
Som ett land rikt på historia – på väg mot en lyckad framtid.
Som ett land öppet för möjligheter – med en passion för att uppfylla drömmar.
Som ett land som tror på jämlikhet – och som prisar olikheter.
Det är upp till bevis som gäller för Ryssland. Inte bara när det gäller konståkningen.

ANNIKA KULLMAN