Snabba, korta inlägg kan vara bättre än långa krior
Messa Nyan är grov, fräck och kul. Den ska tas för vad den är värd, inte som en sanning ristad i sten. Det är en debattform som kommit för att stanna.
Hur mycket ska en politiker behöva tåla?
Ungefär den frågan ställde lantrådet Roger Nordlund i en debatt i Ålands radio om anonyma mess och insändare. Han uttryckte också en djup oro för att de anonyma påhopp och nedsättande epitet som kan förekomma i tidningarna inverkar negativt på möjligheterna att i framtiden rekrytera folk till politiska förtroendeuppdrag.
Han kan mycket väl ha rätt. Delvis.
Offentligheten är definitivt både tuffare och bredare i dag än den var före internet exploderade över oss. Tekniken har gett oss alla obegränsade möjligheter att uttrycka oss, anonymt, med vilket alias som helst. Många gör det. En del av den utvecklingen har spillt över till den tryckta offentligheten till exempel genom messpalterna, där både uttrycket och ämnesvalet är mer direkt, mer likt det talade ordet och kaffebordsdiskussionerna.
Det är naturligtvis både på gott och ont.
I samma radiodebatt menade professor Göran Djupsund att ingen deltar i en samhällsdebatt med ett inlägg på 160 tecken. Det blir bara strunt och utrop och epitet.
Han har helt fel. I Messa Nyan har det förts långa diskussioner, just nu till exempel om Kantarellens beslut att sälja Arlas ultrapastöriserade mjölk. Låt mig återge en del av den, ur onsdagens Nyan:
”Varför klaga på Kantarellen som säljer svensk mjölk? Det är bra gjort av Kantarelllen att utöka valmöjligheten, mjölkproducenterna här på ön har haft en skyddad verkstad allt för länge! Mjölken i fråga smakar utmärkt och är prisvärd! Anonym mjölkdrickare.”
”Jag instämmer med ”Arg” vi måste stöda våra egna produkter, annars faller samhället sönder. Stöd lokalt.”
Vad är det för fel på den debatten?
Ibland förekommer det gliringar och grova skämt, ofta på makthavares bekostnad. Inom de ramar vi satt upp tycker jag, faktiskt, att det är något man får tåla. Det gäller naturligtvis också oss själva.
Jag föredrar alla gånger att någon anonymt messar om att Nina Fellman inte vågar kritisera Kantarellen, än att messen handlar om att man inte får kritisera Nina Fellman.
Därmed inte sagt att allt som messas och skrivs anonymt är bra eller vettigt eller snällt. Ett anonymt inlägg har mindre tyngd än kritik från en person som vågar stå för sina åsikter. Det kan vara, och är ofta, både grinigt och illa informerat. Sådana är människor också.
Det viktigaste argumentet för en policy som tillåter anonyma inlägg är precis de samma som argumenten mot. Det gör debatten tuffare, grövre och snabbare, men också rakare, bredare och ärligare. Den speglar bättre än den välstädade och politiskt korrekta debatten hur och vad folk verkligen pratar om, och det är inte politiker eller företagsledare som sätter agendan.
Nya Åland kommer inte att sluta med anonyma mess och insändare, men vi kommer att fortsätta granska och sovra. Vi tar inte in allt, och medger ödmjukast att vi har gjort felbedömningar och att det förmodligen kommer att hända igen.
I vissa fall har vi avslutat diskussioner, till exempel när debatten om Danne Sundmans bilolycka gick över styr. Vi har regler. Vi kollar vem som skriver.
Om något så ska man ta Messa Nyan för vad den är värd. Fräck, kul, snabb. Och vardagligt trivial. Delta i diskussionen, makthavare, i stället för att snörpa ogillande på munnen. Se om ni kan få fram ert budskap på 160 tecken, och vinn valet.
