Smakbyn en idé som kan bära långt
Är Michael Björklunds Smakby ute i Kastelholm nästa stora grej? Är det där den åländska turismen ska vakna ur sin 70-talssömn, då det dög bra med en enkel stugby vid en strand?
I dag vill alla, branschfolket, Visit Åland, landskapsregeringen, näringslivet och rederierna hitta det där något som är tillräckligt attraktivt för att av egen kraft dra människor till Åland, till en upplevelse som är unik och ett namn med tillräcklig lyskraft.
Golfbanan, det där bollspelet vars utveckling drogs i långbänk under ett otal regeringar, försvann nånstans vid åttonde hålet, förmodligen för att aldrig återses. Allt momentum som byggdes upp för sisådär fem år sedan är borta nu, och golfturismen är definitivt inte längre den unika satsning den kunde ha varit för tio år sedan.
Några riktigt hållbara nya, stora idéer har inte dykt, inte förrän nu. När man (ursäkta nu) smakar på tanken så blir den egentligen intressantare ju större portionen är.
Vi har Michael Björklunds goda namn och rykte.
Vi har Kastelholms slott. Vi har Jan Karlsgården och den starka kopplingen till det åländska jordbruket, primärproducenterna och ett idylliserat liv på landet.
Vi har Michael Björklunds vision om den nordiska maten, de rena smakerna, det ursprungliga och rustika som är så väldigt trendigt just nu.
Vi har det samarbete mellan Ålands centralandelslag och Michael Björklund som verkar fördjupas år för år.
Allt detta är positiva signaler. Om drömmarna går i lås, om finansieringen ordnas, om Björklund lyckas hitta ett tiotal timmar till på sina dygn så kan det faktiskt bli något bra.
Dessutom, och det är kanske det bästa med tanken, är den unik. Det finns ingen Smakby av det planerade slaget i Norden, och om projektet kan samla producenter som små investerare som kan locka till sig större investerare, och om landskapet för en gångs skull hyfsat snabbt kan bestämma sig så finns möjligheten att skapa något som samtidigt är tillräckligt folkligt fånigt och håller tillräckligt hög kvalitet för att bli det där dragplåstret som Åland måste ha för att inte fortsätta sin stilla tillvaro i turism-periferin.
Go Micke.
