DELA
© Nya Åland

Sluta gömma er bakom siffror

Vårdöborna lever på en av de finaste och fredligaste platserna på jorden, kommunen har en stabil ekonomi, en arbetslöshet på 2,2 procent och bra kommunikationer. Om inte Vårdö kan ta emot en barnfamilj på fyra personer, vem ska då göra det?
Elva miljoner människor har tvingats lämna sina hem på grund av kriget i Syrien. I flera år har vi sett deras ansikten, hört deras röster och läst deras berättelser. Mamman som tillsammans med sina tre små döttrar hamnade i vattnet då de försökte ta sig över Medelhavet. Om hur hon försökte hålla dem flytande, men tvingades släppa taget en efter en i hopp om att något av barnen skulle överleva.

Om flickan som med sin skarpa hörsel har blivit så vältränad att hon kan säga vilken typ av bomb som passerar över husen. Eller om flickan med två hästsvansar som kramar om sin nya Ville Viking-nalle som hon precis fått insmugglad i Aleppo. Med sin andra arm kramar flickan om ett yngre barn för att i nästa sekund gå mot kameran, räcka ut tungan och skratta. En liten ljuspunkt i staden som kallas för helvetet på jorden.

Flickorna är så unga att de inte vet vad fred är. Men vi kan inte påstå att vi inte visste vad som hände i Syrien och det behov det födde.

Det var inte de humanistiska värderingarna utan de ekonomiska värderingarna som styrde då Vårdö fullmäktige i torsdags beslutade att kommunen inte har råd att ta emot en barnfamilj på 4–5 personer.

Att kommunen inte anser sig ha råd beror på att den, enligt beredningen, inte vet hur det nya landskapsandelssystemet ser ut. Att kommunen gör en uppskattning om hur mycket flyktingmottagandet kan tänkas kosta är rimligt. Men i det sammanhanget vore det också rimligt att tydligt markera att staten står för den absoluta majoriteten av kostnaderna för vård, skola, boende, tolktjänster med mera. Är Vårdös ekonomi faktisk så skral att den riskerar att stjälpa om kommunen får några nya invånare?

Man kan bolla siffror i en evighet. Men faktum är att kalkylerna är vaga prognoser eftersom allt hänger på vilka behov familjen har. Vill det sig väl kan kostnaderna de facto bli mindre för en flyktingfamilj än för en ”vanlig” nyinflyttad familj eftersom staten ersätter lejonparten av flyktingarnas kostnader under de första åren.

Kommunstyrelsens ordförande Jarl Danielsson, som genom hela processen varit emot flyktingmottagande, visar också en märklig människosyn då han under torsdagens möte sade; ”De som kommer som flyktingar på egna ben, har ju visat en annan kraft”.

Uttalandet får det att framstå som om Danielsson inte har koll på vad en kvotflykting och en asylsökande är. Att Danielsson dessutom antyder att människor som flytt för sina liv och befinner sig i ofta omänskliga förhållanden i flyktingläger inte visat tillräckligt med kraft är ytterst anmärkningsvärt.

Det sämsta argumentet av alla är ändå Danielssons kommentar om att det inte står någonstans att kommunens huvuduppgift är att agera världssamvete. Ingen har krävt att Vårdö ska ta emot miljontals flyktingar. Beslutet i torsdags handlade om en familj på 4–5 personer. Det demokratiska samhället bygger också på medmänsklighet, solidaritet och många oskrivna lagar om moral och etik. Om man vill se något positivt i torsdagens beslut är det att kommunfullmäktige inte var enigt. Ärendet avgjordes med en rösts marginal och får man tro dem som Nya Åland talat med håller långt ifrån alla Vårdöbor med om beslutet. I Vårdö finns en lång tradition av att visa enighet utåt. Att den nu sprack officiellt är sunt ur ett demokratiskt perspektiv.

Varken kyrkklockor, leksaker eller ens flyktingmottagande får slut på det hemska som sker i Syrien. Men genom våra handlingar visar vi att vi inte har glömt vad som pågår. Vi har inte bara ett juridiskt ansvar utan också ett medmänskligt. Sist och slutligen handlade det om att den politiska viljan i Vårdö inte räckte till för att sträcka ut en hjälpande hand till en barnfamilj som hade behövt det.