Sluta gnälla på Mise, vi måste ändå betala
Är Mise en total flopp eller en stor framgång? Ingendera faktiskt. Det är framgång i vardande, när man vuxit ifrån barnsjukdomarna, som dessvärre är väldigt segdragna.
Finns det över huvud taget en bättre slagpåse på Åland i dag än Mise, denna rövare till kommunalförbund som stjäl fattiga pensionärers pengar för ingen service alls? Finns det en billigare poäng att hämta än att Mise inte har ordning på sina faktureringar och skickar samma räkning tre gånger till fel adress?
Icke. Tyvärr är bilden inte helt missvisande. Det finns betydliga problem i upptakten av den gemensamma sophanteringen, problem som är både praktiska och principiella. Det är problematiskt om en människa som aldrig levererat så mycket som en papperspåse med skräp åläggs betala en grundavgift för service som inte utnyttjas. Det är problematiskt om räkningar skickas ut till döda människor.
Och det har tagit för långt tid att få ordning på det hela. Man borde redan från början ha anslagit större resurser för inledningsskedet, för att göra det allra svåraste arbetet när man sjösätter en god idé, nämligen att få organisationen på plats.
Denna intrikata men svårt underskattade konst är den stötesten som sänker många projekt, och om det finns någon lärdom att dra av Mise, av olika kommunala samarbeten, av ÅHS, av kalabaliken inom Eckerölinjen kontra Birka, så är det att organisation och kommunikation måste vara grundstenen, inte överbyggnaden på en massa svajiga idéer.
Så långt kritiken. Därpå berömmet. Mise är fortfarande den bästa och vettigaste lösning Åland sett på hur man ansvarsfullt och gemensamt tar hand om olika restprodukter. Det som folk inte vill se och inte vill acceptera är att alla hembyggen till komposter, alla egna uthus fulla med gamla maskiner, alla bränna-i-spisen och sopa-under-mattan inte duger som helhetslösning.
Den gemensamma avfallshanteringen är i de flesta fall bättre och miljövänligare är det småskaliga brännandet och sorterandet, och det är ytterst få hushåll som faktiskt, med handen på hjärtat, klarar sig utan sophantering.
Problemet är snarast att man inte vill betala för det, för att det inte kostat lika mycket förut. Förut var sophanteringen för billig, särskilt på landsbygden. Vi betalade inte tillräckligt mycket för att ta vara på det avfall vi som samhälle producerade på ett ansvarsfullt sätt, och nu när vi schablonmässigt blir tvungna att ta ett gemensamt ansvar så svider det ordentligt i plånboken.
Sorry att behöva säga det, men det är nog bara att vänja sig. Vi har under de senaste decennierna misskött oss så till den milda grad gentemot miljön att det inte är mer än rätt att vi på detta ringa sätt städar upp efter konsumtionsfesten.
Det finns förvisso saker att förbättra i organisationen, rättvisare betalningssystem och smidigare lösningar för riktigt små hushåll, men för att få ett bra och heltäckande system bör alla, undantagslöst vara med, om så bara för solidaritetens skull.
Det finns drömmare som fortfarande vill se en annan och bättre lösning, som vill börja igen från ruta noll och göra något annat. Jag säger så här: Det finns inga perfekta system. Nu har vi åtminstone fått ändan ur vagnen och kommit igång. Det finns att jobba med, men låt oss då göra det, i stället för att bara gnälla.
För egen del älskar jag mina tunnor.
