DELA
© Nya Åland

Sluta dalta med rattfyllon

180, 600, 180. Tre tal som anger vad ett dråpförsök kostar. Det är dags att se över straffskalan för rattfylla.
Okej, ingressen är lite hårddragen. Inte alla irrfärder med för mycket alkohol i blodet slutar i tragedi, inte ens många.
Icke desto mindre är alkoholmissbruket bakom ratten ett problem som samhället måste adressera betydligt tydligare – och hårdare – än i dag.
180, 600, 180 är bötessummorna i tre av de senaste domarna från tingsrätten på Åland gällande grovt rattfylleri. Knappast de mest avskräckande straff som delas ut. Och kanske ligger en del i problemet just där, i straffskalan.

De två förare som dömdes att betala 180 euro i dagsböter, samt få 30 dagar respektive 45 dagars villkorligt fängelse, hade 1,38 respektive 1,68 promille i blodet när polisen tog dem. Den förare som dömdes till 600 euro i dagsböter samt 60 dagars villkorligt fängelse hade 1,75 och 0,5 promille alkohol i blodet vid de två tillfällen polisen slog till.
Motormännens helnykterhetsförbund i Sverige har på sin hemsida en talande beskrivning av berusningens olika stadier och dess påverkan på förarens förmågor. Redan vid 0,3 promille försämras koncentrationen och finmotoriken. Vid en promille får genomsnittsmänniskan svårt att gå stadigt. Vid 1,5 promille sluddrar man och har svårt att stå upprätt. Och för varje steg försämras reaktionsförmågan markant – den kanske allra viktigaste funktionen när man framför ett fordon.
Inget av detta är någon nyhet, alla kan vi begripa dessa enkla fakta. Ändå valde de tre nu dömda förarna att sätta sig i sina bilar trots hög promillehalt.

Där spriten går in åker vettet ut, sägs det och det stämmer säkert. Men de allra flesta av oss har någon gång druckit så mycket att vettet försvunnit, ändå kommer de allra flesta av oss inte på tanken att det vore bra att ta bilen i berusningen. Vi vet att risken är att vi åker fast, vi vet att våra bekanta och andra runt om oss dömer oss hårt om vi gör det.
För just så är det, rattfylla är ett brott som allmänheten ser på med avsky just av den anledningen att vi vet att en full bilförare inte kan hantera en situation där en person hamnar framför bilen. Vi vet att bilen är ett potentiellt vapen i händerna på en full människa. Vi ser, kort sagt, rattfylla som ett potentiellt dråpförsök.
Ändå är inte det tillräckligt för att alla ska se det så.

Till viss del kan vi säkert skylla det myckna fyllekörandet på Åland på någon sorts tradition, att det är manligt att klara av att köra trots ett par stänkare innanför västen. Den som inte vill köra är en mes. Men det räcker inte.
Straffen för rattfylla är inte avskräckande nog för att ens en person med 1,5 promille i blodet ska avskräckas nog att sätta sig i bilen. I dag vet de flesta att det i straffskalesammanhang mest blir en liten smäll på fingrarna. Ett par hundra euro, ok. 30 dagar villkorligt, jaha.
Ställer man dessa straff, för ett brott som potentiellt kan innebära både ond bråd död och stor materiell skada, mot till exempel skattebrott där straffen är betydligt hårdare, blir det uppenbart att straffen bör skärpas.

Jonas Bladh

jonas.bladh@nyan.ax