DELA
Foto: PRIVATANALYSERA Ordens makt är stor och ibland måste vi dekonstruera och analysera ordvalens betydelse för att förstå hur de styr vår verklighetsuppfattning.

Släpp inte trollen över bron

Tidningen Ålands ledarskribent Fredrik Rosenqvist skriver att vi ska ”sluta mata trollen”. Med trollen menar han de främlingsfientliga krafter som försöker begränsa invandringen till Åland och som har etablerat sin närvaro i debatten, både i sociala medier och på tidningarnas insändarsidor.

Rosenqvist menar att vi ska tiga ihjäl dem men missar en viktig poäng – nämligen språkets och språkbrukets inverkan på den allmänna uppfattningen av verkligheten.

Det är genom språket vi förstår världen. Språket ger oss möjlighet att kategorisera våra intryck och genom språket förstår vi varandra. Ett tydligt exempel är namngivning av olika ting. Ett päron är ett päron. Vi känner igen utseende, smak, textur och har gemensamt bestämt oss för att kalla det ett päron. Om ett päron istället kallas äppel ser de flesta av oss det som en ren och skär omöjlighet.

Språket är dock mycket mer komplext än så, vår världsbild speglas i språket och påverkar sättet vi uppfattar verkligheten. Språket är ett kraftfullt maktmedel.

Den som kontrollerar debatten styr hur verkligheten beskrivs och kan färga andras verklighet med sin egen världsbild. Om en händelse eller ett skeende beskrivs på ett visst sätt tillräckligt många gånger riskerar det att bli en vedertagen sanning. Ett päron har plötsligt blivit ett äppel.

Rosenqvist skriver att de som tar debatten med invandringskritikerna felar men det är snarare tvärt om. Om vi låter deras sanningar stå oemotsagda tillräckligt många gånger växer risken att deras världsbild smittar av sig på andra. Människor i nöd blir plötsligt våldsbejakande verktyg i ett ondskefullt system.

Sägs det en gång är det få som tar det på allvar men sakta smyger det sig på, sakta slingrar sig påståendena in i vårt medvetande tills vi inte längre kan urskilja ursprunget. Deras sanningar blir en del av även vår världsbild.

Ett aktuellt exempel är Vårdös kommunlednings hantering av fadäsen med den nya kommundirektören. När det i somras uppdagades att Andreas Johansson kommer från en högerextrem bakgrund valde Vårdös starka män att gå till motattack mot de kritiska rösterna med ovanstående metodik: upprepandet av sin världsbild.

Enligt Nya Ålands uppgifter var Johanssons organisation så sent som för två år ansvariga för en aktion som gick ut på att attackera en halal-butik (produkter som enligt islam är rena att äta) med grisblod, en av många aktioner mot den mänskliga mångfalden. Det här och flera andra incidenter kommenterades kategoriskt som ungdomssynder eller pojkstreck.

Johansson, som var med i organisationen fram tills att han fyllt 27 så gott som omyndigförklarades av Jarl Danielsson och Anders Englund vid tidpunkten när händelserna inträffande. Och genom att upprepa de här formuleringarna försökte man etablera sin egen sanning. För vem kan inte förlåta ett pojkstreck?

Att analysera språkets användning är ett nödvändigt redskap. Att synliggöra formuleringar som etsar sig fast, sprids och till sist blir vedertagna. Det handlar inte om att övertyga kritikerna, deras sanningar speglar deras världsbild men vi måste utmana deras världsbild gång på gång med vår egen, annars riskerar vi att låta dem ta över.

Varje gång de skriker ut sin världsbild måste vi göra motstånd med vår egen.