DELA

Släpp dopningen fri det är cirkus i stan

Är det något de här killarna visat att de kan så är det att dopa sig och att ljuga.
Orden ovan kommer från en tidigare brittisk tävlingscyklist, som bevakar Tour de France för Sunday Times. I en kommentar till Dagens Nyheter efter alla dopningsskandaler inom cykelsporten tror han i alla fall att årets upplaga av Tour de France kommer att vara renare än tidigare år. Däremot kommer segraren inte att vara ren.
Nu blir det inte den segrare man hade tippat. Dansken Rasmussen har stängts av för att han har ljugit för att komma ifrån dopningskontrollerna. Den som var förhandsfavorit är redan borta på grund av dopning. Fjolårets segrare misstänks för dopning, utredning pågår.
Och så där kunde man fortsätta hur länge som helst.

Just nu handlar det om cykel. men det har också handlat om skidor, om friidrott, om kraftsporter. Och någon av alla kommentarer kring Tour de France gick ut på att fallen är så många inom cykelsporten just nu för att man fokuserar på den. Om man skulle kolla fotbollen lika noga så …
Just det. Varför skulle fotbollen gå fri? Finns det pengar att hämta så finns det metoder. Svensken Ljungberg bytte i veckan lag från Arsenal till West Ham. Enligt tv-nyheterna får han en miljon i veckan. Om det är kronor eller pund spelar nästan ingen roll när det rör sig om sådana belopp.
Hur många lockas att träna – och spela – med hjälp av olika preparat för att kunna avancera och en dag bli den som står där i tv-rutan och är värd miljoner för ett fotbollslag? Rik och populär, månne inte det är drömmen för väldigt många.

Förr fick det inte finnas pengar inom idrotten. Idrottarna kunde få stipendier för att åka på träningsläger, men det var också allt. Tanken var att idrottarna skulle vara amatörer. Det stadiet har vi passerat. Det lär knappast längre finnas någon naturbegåvning som klarar sig mot de idrottsmaskiner som vi i dag ser på arenorna.
Men dopningen har inte accepterats. Inte officiellt. Att den i alla fall är så många som åker fast visar emellertid att dopning på något sätt ändå tillåts förekomma trots alla försäkranden om motsatsen. Den som inte dopar sig har ingen chans om alla andra gör det, har man förstått. Och om alla tror att ”alla andra” gör det, så gör alla det.
Är det någon idé att fortsätta kämpa emot?
Borde man helt enkelt släppa dopningen fri och se idrott som den underhållning den är? Den med bästa preparaten vinner, inte svårare än så. Nu är den som har bästa tränaren och mest med pengar. Fast tränare och pengar behövs också med fri dopning.

Nej, just det. Idrottsstjärnorna är förebilder för våra ungdomar och vi kan inte tillåta att de, ungdomarna, får fel förebilder. Vi kan inte tillåta att ungdomarna får sin hälsa förstörd för att de vill leva upp till sina idolers nivå.
Det andra är att ta bort pengarna. Utan pengar inom idrotten är det få som anstränger sig över sin förmåga för att ta hem segrar. Vi kommer inte att ha Golden League-tävlingar på tv var och varannan vecka, inte ishockey och fotboll i rutan varje kväll. Spelarna måste ju arbeta för uppehället så de kan inte tävla alla dagar.
Inte blir väl alla glada över det heller, men dopningen blir vi av med.
Som det är nu börjar det bli trist. När någon gör väl ifrån sig undrar man för sig själv om resultatet är att lita på eller resultat av dopning. Och det sorgliga är att vi aldrig kommer att komma tillrätta med problemet. Så länge det finns pengar så finns det någon som vill ha dem, också med otillåtna medel.

HARRIET TUOMINEN

harriet.tuominen@nyan.ax