DELA
© Nya Åland

Skyldiga eller oskyldiga i skarvsoppan?

En av de riktigt heta dusterna på senare år inom landskapsförvaltningen har slutat i antiklimax. Ingen vinnare, ingen förlorare, ingen uppgörelse av något slag i de märkliga turerna kring Skarven.
Eller möjligen enbart förlorare.
Var det med avsikt preskribtionstiderna fick löpa?
Hela historien kring Skarven är osannolik.
Föglö behövde en ny och större färja. Upphandlingen gjordes enligt EU:s alla regelverk och valet föll på ett litauiskt varv, som skulle bygga färjan för 12,5 miljoner euro. Budet låg minst 3 miljoner lägre än det nästlägsta och ansågs vara förmånligast.
Den 30 november 2008 skulle den nya Föglöfärjan levereras. En brand hos en underleverantör innebar försening, som följdes av ytterligare förseningar. Den 14 augusti 2009 kunde färjan döpas och den sattes i reguljär trafik den 5 mars 2010, ett drygt halvår efter att den kom till Åland.

Vid det laget surrade ryktena för fullt om att det var något fel på fartyget. Det hade gjorts en del justeringar, bland annat måste gångjärnen på bogvisiret rättas till och det gjordes utredningar av såväl den tekniska kvaliteten som hur bygget kunde bli 1,3 miljoner euro dyrare än vad man kommit överens om.
Det rådde oklarheter om vem som hade beslutat om tilläggsbeställningar av olika slag. Det stora var att färjan levererades med inbyggt bildäck medan det i upphandlingen var öppet. Vem hade tagit det beslutet? Projektledaren Göran Holmberg, enligt egen utsago i samråd med dåvarande trafikministern Runar Karlsson (C), somk inte trodde sig komma ihåg ett sånt beslut. Totalt fanns tilläggskostnader för 700 000 euro, som borde ha godkänts av lagtinget innan de betalades ut.

Det hela höll på att sluta i regeringskris efter att förvaltningschef Arne Selander gav över hela härvan till polisen. Kritiken riktades i första hand mot Holmberg, Karlsson (C) och trafikavdelningens chef Niklas Karlman.
Men vid det laget hade Holmberg redan låsts ut från sitt arbetsrum. För att säkerställa att inga handlingar skulle försvinna innan utredningen var gjord, förklarade Selander. Holmberg tog det som en grov förolämpning.
Runar Karlsson blev rent ut sagt förbannad över polisanmälan. Han krävde att den skulle dras tillbaka, något som han ansåg att lantrådet, liberalernas Viveka Eriksson kunde göra om hon ville. Han hade nämligen själv i tiden lyckats stoppa en polisanmälan mot en annan tjänsteman för överskridna budgetanslag!
I ett skede såg det ut som om centern tänkte hoppa av regeringen – konflikten hade blivit politisk – men det hela lugnade småningom ner sig.

Poliserna utredde medan Skarven gick i trafik mellan Svinö och Degerby. Färjan visade sig klara också tjock is mycket bra och ansågs klara det den var byggd för. Åtminstone enligt Svensk Sjöfarftstidning.
Utredningen hade ingen hög prioritet, det handlade ju inte om hemskt kriminella personer, sade utredaren Teijo Ristola, senare polischef på Åland. Men i början av 2011 var förundersökningen klar. Vad hände sen?
Det första av de eventuella fel som hade begåtts preskriberades 2012. Och så föll de ett efter ett. Den åklagare som skulle ta sig an fallet fick handlingarna på senhösten i fjol. Då fanns ingen realistisk chans att längre göra något i den mån man ville pröva lagligheten i olika beslut om Skarven.
Att inga åtal väcks är en sak, allt som utreds är inte olagligt. Att inga åtal väcks för att fallet är preskriberat är en annan sak. För de inblandade kan det vara en lättnad att lägga allt bakom sig. Men chansen att rentvås har tagits ifrån dem.
Om man är övertygad om att man har handlat rätt, vilket Göran Holmberg hela tiden har hävdat, men trots det fått sin heder ifrågasatt och blivit avstängd från sitt jobb med hänglås på dörren, vad är då viktigast: att riskerna till trots få fallet prövat – risker för att agerandet ingalunda har följt regelboken alla gånger – eller leva vidare med ett aningen ifrågasatt renommé?

Harriet Tuominen



.