DELA
© Nya Åland

Skvaller och rykten är inte journalistik

Man frestas sjunga som Tomas di Leva: Vem ska man tro på, när det är så här?
Är det som Calle Greiff låter förstå, inte bara en och två gånger, att korruption och mutor genomsyrar både stadens förvaltning och förtroendevalda? Finns det en komplicerad härva av påtryckningar och maktmedel bakom beslutet att bevilja bygglov åt Korv-Görans?
Ligger rentav Anders Wiklöf bakom det hela, listigt dold bakom en fasad av protester mot Korv-Görans etablering?

Kära läsare. Ni förstår av de insinuanta frågorna och hur de är ställda, att jag tycker att detta är nonsens. Ordets makt är sådan att man, om man någorlunda behärskar språket, lätt kan säga flera saker än dem man tycks säga.
Calle Greiff har i sin upprördhet över bygget låtit sig förföras av orden att föra vidare rykten, skvaller och skitprat som han inte har några som helst seriösa belägg för. Det är lätt hänt, och svårt att värja sig emot.
Blir man anklagad till exempel för att ha låtit sig tystas av sin tidnings ägare kan man antingen ignorera det för att det är så fånigt, eller försöka dementera och förklara.
Är man tyst kan den konspiratoriskt lagda tolka det som en skyldigs räddhågsna tystnad, talar man är det med kluven tunga och ständiga undanflykter.
Det man säger är befläckat av en anklagelse det inte behöver finnas minsta lilla gnutta av bevis för.

Dessvärre har Calle Greiff helt enkelt förväxlat journalistik med ryktesspridning, därtill ganska allvarlig sådan. Genom de antydningar han ganska lättvindigt kastat ur sig är nu samtliga journalister vid Nyan och Gamlan, stadens byggnadsnämnd och särskilt dess ordförande Lotta Wickström-Johansson, Anders Wiklöf och framför allt entreprenörerna Ria Orala och Henrik Sjöblom misstänkliggjorda
Så kan inte och ska inte en journalist arbeta. Vi behöver bevis, vi behöver fördjupning och vi behöver belysa fler sidor av samma sak. Vi behöver fakta. Om fakta inte finns, om något inte har hänt , vad ska man då skriva om? Det blir ju inte verkligt för att det snackats på stan om hur något kunde ha gått till.

Jag tycker att Calle Greiff resonerar helt bakvänt. Han antyder och insinuerar men levererar inga belägg, inget handfast, inget som går att granska. Bevisbördan måste vara den omvända. Om Greiff har något att säga till exempel om hur Nyan skrämts till tystnad av sina ägare – spotta fram det då. Berätta när, hur och med vilka medel.
Annars får man förpassa det hela dit det hör hemma, i papperskorgen bland annat skräp.

Själva sakfrågan, huruvida tillståndsprocessen gick korrekt till och huruvida Korv-Görans byggnad passar in på platsen eller inte hade förtjänat en seriös diskussion. Av de fakta att döma som finns på bordet fattade nämnden det enda beslut man lagligen kunde fatta, och i så fall hade allt annat varit en ännu större skandal.
Sällan har väl ett simpelt snabbmatshak fått så mycket uppmärksamhet innan de ens friterat sin första potatis. Låt oss hoppas att det inte finns anledning att återkomma till frågan.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax