DELA

Skrämmande statistik om mäns hälsa och livsvillkor

I ÅSUBs förträffliga statistiska årsbok om Åland i siffror kan man läsa sig till en massa intressant som man annars inte tänker på.
Om man läser snabbt och kisar lite kan man rentav få ett lätt skimrande helikopterperspektiv på Åland, där man så länge man kan hålla allt i huvudet ser hur de långsiktiga förändringarna i stöden till jordbruket förändrat vilka grödor som odlas på de åländska jordarna, eller hur beskattningen av bränsle styr åldern på den åländska bilparken.

Att läsa statistik så att man begriper det borde vara en obligatorisk del av all skolundervisning, för de flesta vanliga människor faktiskt viktigare än hur statistiken produceras.

En helhet som framträder ur massan av data är hur dåligt män i vårt samhälle faktiskt mår och hur illa de sköter om sig själva.
Män dör tidigare. (Förväntad medellivslängd för kvinnor 83,2, för män 79,1)
Män begår överlägset flest självmord. (2012 begicks 8 självmord på Åland, 7 av dem var män)
Män dör betydligt oftare än kvinnor till följd av våld och olyckor. (År 2012, 6 kvinnor och 11 män)
Män begår majoriteten av alla brott. (74,6 % av alla egendomsbrott, 83,2 % av alla brott mot liv och hälsa, 86,6 av alla brott mot samhället, 85,8 % av alla trafikbrott).

Detta trots att män förtjänar avsevärt mera pengar än kvinnor, både branschvis och för samma typ av arbete (inom landskapsförvaltningen förtjänar en kvinnlig chef i medeltal 4517 euro, en manlig 5155 euro). Män innehar också till överväldigande del makten i politiken och i näringslivet.

Vad ska vi dra för slutsatser av detta? Att rikedom inte föder lycka? Att det är bättre att inte ha makt? Eller möjligen, möjligen att mansrollen ställer krav på männen som är orimliga att möta, och som får negativa konsekvenser för mäns hälsa och välmående.
Föreställningar om manlighet, dominans, sexualitet och värde binder ris för männens ryggar.

Det finns så många pappor som kommer till insikt om könsmaktordning och ojämställdhet när de får döttrar. Det statistiken visar är att det är föräldrar som får pojkar som borde vara mer angelägna att ändra på förutsättningarna för framtiden.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax