Skattegränsen är ett nödvändigt ont
Skattegränsen ställer till det för många ålänningar.
Men utan den skulle Åland bli fattigare.
Förra veckan berättade Nya Åland om de strängare momsregeler som tillämpas i Sverige och som har ställt till det för ålänningar.
Orsaken är de billiga varorna som svenskarna har näthandlat, i stor utsträckning från Kina, utan att betala moms för dem. Därför har Post Nord på uppdrag av svenska tullen nu börjat föra alla paket som kommer utanför EU:s gränser till ett stort lager i väntan på att mottagarna ska betala moms och administrationsavgift.
Att begränsa handeln från Kina är ett försök att få in den mervärdesskatt som i dag inte kommer in till svenska staten. Det är en god idé, men slår tyvärr fel ur ett åländskt perspektiv. För orsaken till att även de åländska paketen fastnar i Post Nords momsapparat är att Åland befinner sig utanför EU:s tullunion, det som vi vanligtvis kallar för skattegränsen.
Förutom Åland är Athosberget, Guadeloupe, Martinique, Mayotte, Franska Guayana, Réunion, Kanalöarna och Kanarieöarna de EU-områden som står utanför EU:s mervärdesskatte- eller punktskatteområde. Det är en udda samling regioner.
Det finns förstås flera utmaningar med skattegränsen än att paket som skickas från Åland numera kan fastna i det svenska momslagret. Problemen med skattegränsen känner vi väl till redan.
Näthandeln är ett område som har växt explotionsartat i vår omvärld. Men näthandeln når inte sin fulla potential på Åland eftersom varor som handlas innifrån skatteunionen ska åläggas mervärdesskatt, eller moms.
Till skillnad från om Åland hade varit med i tullunionen måste ålänningarna kräva att antingen från handlaren direkt få ett momsfritt pris eller i efterhand kräva tillbaka momsen så att man slipper betala dubbelt för sina varor.
Det gör att många ålänningar som vill handla i nätbutiker har skickat varorna till någon bekant i antingen Sverige eller Finland för att kringgå momskrånglet. Svårigheterna omfattas av andra varor än sådana som handlas över nätet. Att till exempel köpa bil utanför Åland och sedan ta in den medför också en krångligare process än i våra grannländer och i riket.
Momsreglerna försvårar vardagen både för privatpersoner och företag.
Är det därför dags att överväga möjligheten att överge det krångliga gränshindret och ta steget in i EU:s tullunion för att få lika villkor som de andra?
Nej.
Fördelarna med att stå utanför EU:s mervärdesskatte- eller punktskatteområde överväger nackdelarna. Tack vare tullunionen kan rederierna som väljer att ta i land sina färjor på Åland fortsätta sälja tax-freeprodukter. Det betyder att rederierna fortsättningsvis kommer att ha incitament att angöra Åland i stället för att bara tuffa förbi. Tack vare färjtrafiken har företag kunnat växa och erbjuda arbetsplatser. Tack vare skattegränsen är förbindelserna goda till både Sverige och riket, för varor och människor.
Skattegränsen och dess följder har varit en starkt bidragande orsak till att skapa det åländska välståndet, vilket förstås var syftet när Åland för snart 25 år sedan förhandlade om EU-medlemsskapet.
Skattegränsen är priset vi betalar för att Åland kan fortsätta bygga den välfärd som vi har i dag.
Och trots att den bidrar till problem är fördelarna värda lite momskrångel.
