Skattediskussion ska inte vara svart och vit
Fastighetsskatten är ingen höger-vänster-fråga, åtminstone inte på det förenklade sätt som tidningen Åland vill få det till.
Man får vara tacksam för det lilla.
I torsdagens tidningen Åland avfyrar Niklas Lampi en riktig bredsida mot Nya Åland. Stolligheter, yttervänster och Lars Ohly återfinns i Nyans artikel om de åländska kommunernas beslut att inte uppbära fastighetsskatt för fast boende. Så kom han Lampi (med Nyans hjälp) åtminstone ur post-semester-svackan som gav tidningens läsare tre ledare på raken om champagne-vraket.
Självklart är inte fastighetsskatt ett självändamål. Självklart ska man inte pålägga folk skatter mer än nödvändigt. Och självklart ska man diskutera om denna på annat håll fullt legitima och ofta utnyttjade beskattningsmöjlighet till exempel vore en bättre finansieringsform än att låna upp det man behöver till investeringar, eller ett effektivt sätt att bredda skattebasen.
I motsats till Niklas Lampi ser inte Nya Åland kommunal förvaltning som något som står i motsatsförhållande till medborgarna. Kommunerna är vi. Kommunerna förvaltar våra pengar för att sköta vår basservice, våra gemensamma åtaganden.
I Lampis värld är ”medborgaren” uppenbarligen begränsad till de människor som äger ett hus, och som således slipper betala fastighetsskatt om den inte uppbärs. I verkligheten finns det ju många fler – de som bor på hyra till exempel, och som genom en breddad skattebas faktiskt är vinnare och inte förlorare.
Som fs-basen och stadsstyrelseordföranden Johan Ehn berättar i Nyan finns också möjligheten att använda fastighetsskatten som ett politiskt styrinstrument, som ett sätt att få in intäkter till den gemensamma kassan från medborgare som inte betalar någon kommunalskatt alls annars, till exempel från dem som i dag bara betalar kapitalskatt. Man har också diskuterat att fastighetsbeskatta återflyttade pensionärer som inte tillför den kommunala kassan något.
I landsbygdskommunerna hamnar nästan alla jordbruksföretag utanför den kommunala skattekartan, vilket lämnar kommunerna med en orimligt smal skattebas, trots att dessa medborgare både utnyttjar kommunal service och bestämmer om den.
I Finland är det faktiskt samlingspartisten Jyrki Katainen som i flera omgångar uppmanat kommunerna att höja fastighetsskatten. Han har också föreslagit att riksdagen höjer beskattningstaket så kommunerna kan ta ut mera. Och det är socialdemokraterna som har gått emot förslaget.
I Fredrik Reinfeldts borgerligt styrda Sverige är fastighetsskatten hög, och synnerligen viktig för kommunernas skattebas, även om man har överfört beslut om skatt från staten till kommunerna.
Vad man än på Åland kommer till när man i kommunerna diskuterar frågan, så är den mer komplicerad än den enfaldiga höger-vänster-dikotomi Lampi vill få den till.
Ibland kan det vara klokare att betala in lite mer till den gemensamma kassan än att låta viktiga saker bli ogjorda, eller se skulderna växa. Det kan vara motiverat att bredda skattebasen så att alla medborgare bidrar, lika väl som man diskuterar hur kostnaderna skall hållas i schack.
Det är väl viktigt både att skriva om och att diskutera, utan att gå upp i falsett av indignation?
