DELA
© Nya Åland

Skarven en felsatsning på bristfälligt underlag

När beslutet togs om att beställa och bygga Skarven, tänkte man bakåt, inte framåt.
Nu ska framtidens skärgårdstrafik skapas!
Det säger infrastrukturminister Veronica Thörnroos, trafikchef Niklas Karlman och och landskapets rederichef Kaj Jansson på en presskonferens i tisdags.
Ja, det var ju bra det.

Nu ska man skapa färjor anpassade för framtidens kortrutt. Nu ska man lämna ”kryssningslinjen” i skärgårdstrafiken och satsa på tonnage som motsvarar transportbehovet snarare än önskemålen om bekvämlighet på längre turer.
Infrastrukturminister Veronica Thörnroos säger snällt att landskapet senaste färjinvestering, Skarven, var ”rätt när man gjorde det”.

Bara att – det var det ju inte. Man borde ha tänkt efter före den jättelika och helt felaktiga investeringen. Man skulle ha tänkt på kortrutt och lämpligt tonnage som på ett flexibelt sätt kunde användas på flera linjer.
Skarven var, alla andra inkörningsproblem åsido, helt fel. Den kom i en tid när man redan borde ha börjat tänka på nya sätt, den blev alldeles för dyr, och man tänkte samma tankar som man gjort i 20 år, snarare än att försöka tänka 20 år framåt i tiden.

Skulden för den satsningen får vila på oss alla som varit med och diskuterat frågan i alla år. Ingen av oss, varken politiker, tjänstemän eller journalister, förmådde riktigt se hur snabbt världen skulle förändras, hur brutalt den ekonomiska verkligheten skulle försämras, eller hur mycket klarspråk man skulle tala om skärgårdens framtid och förutsättningar.
I eftertankens kranka blekhet kan man också säga att man varken på politisk eller tjänstemannanivå hade allt relevant beslutsunderlag. Det har man faktiskt inte ännu heller.

När Nya Åland frågade efter statistik kring hur många passagerare och fordon som åker de olika turerna så fick vi data. Obearbetad data från färjorna, där man klickar på räknare och rapporterar in siffror som fram till 2012 inte bearbetats och sammanställts på något samlat sätt. Data som i bästa fall kan ge en fingervisning och hur verkligheten ser ut, i sämsta fall inte säger något alls.

Även om bättring och relevant statistik nu är på väg, mycket tack vare rederichef Kaj Jansson, så fanns inget av detta när Skarven-beslutet fattades. Det fanns inte heller när den förra landskapsregeringen kom med sitt kortruttsmeddelande.
Inte heller fanns den insikt som i dag börjar växa fram bland politiker i ledande ställning att det inte är rimligt att göra så stora investeringar för så få människor, utan att man måste tänka mindre, billigare och smartare. Framför allt måste man tänka i helhetslösningar. Det ser man inte mycket av i de remissvar som lämnats in till landskapsregeringen, utan alla kommuner, kommundelar, näringsidkare och privatpersoner som uttalat sig, gör det i partsinlagor.

Det är naturligt, men det kan inte vara utgångspunkten för landskapsregeringens framtidsbeslut att alla ska få det de vill, oavsett kostnader. Särskilt inte på basen av dåligt eller obefintligt faktaunderlag.
Om man något skulle önska till debatten om skärgårdstrafiken, så skulle det vara mycket mindre känslor och mycket mera siffror.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax