DELA
© Nya Åland

Skärgårdstrafiken måste spara på kort sikt och omstrukturera på lång

Skärgårdstrafiken har blivit en het debattfråga i sommar.
Naturligtvis är det de planerade inbesparingarna som väcker heta känslor.
Men de är nödvändiga – för hur viktig färjtrafiken än är så är den också kostsam.
Därför är det rätt och rimligt att skärgårdstrafiken sparar – under detta år och under denna mandatperiod. Precis som det görs på en massa områden inom den offentliga sektorn. Exakt hur besparingarna bäst utformas har antagligen skärgårdsborna själv den bästa kunskapen om. Det är möjligt att deras åsikter inte beaktats tillräckligt väl. Men det är också sannolikt att kritiken hade varit hård oberoende av hur besparingarna planerats.

Den som får ta den tuffaste smällen är naturligtvis trafikminister Veronica Thörnroos (C) som får hård kritik i messaspalter, webbkommentarer och insändare. Kritiken mot Thörnroos är delvis missriktad. Hon tog över som trafikminister under en krisperiod då det rådde stor konsensus om att nu måste det sparas. Att hon som skärgårdsbo (med nästan halva sin personliga väljarbas på Brändö i valet 2007) står bakom ett för hennes väljare så impopulärt förslag kan bara tolkas på ett sätt. Hon har inte tagit den destruktiva rollen som byapolitiker, utan försöker bära ett helhetsansvar. Samma sak gäller i och för sig finansministern från Kumlinge och lantrådet från Föglö, men de har kommit lite lättare undan.
Att de mest prominenta politikerna från de mest skärgårdsorienterade partierna inser att skärgårdstrafiken måste spara är faktiskt ett kvitto på att inbesparingen på 280.000 euro är rimlig. Hade en annan regeringskonstellation haft mjukare vantar? Knappast.

Också oppositionen har varit kritisk och kommit med en del förslag på hur trafiken borde ordnas. Lättare och smidigare tonnage och lägre löner är ett par idéer. I en insändare den 15 juni föreslår Camilla Gunell (S) att skärgårdskommunerna själva, till exempel om trafiken bolagiseras, får ett större ansvar och delaktighet i hur trafiken utformas.
Det låter bra. En decentralisering av ansvar och svåra prioriteringar är en rimlig strategi. Men gemensamt för oppositionens förslag och för Veronica Thörnroos egna idéer om ett kortruttssystem (som hon lite löst uttryckte dem i en insändare den 17 juni) är att de är framtidsorienterade. De borde utredas på allvar och om något år borde det finnas en klar och tydlig plan om hur skärgårdstrafiken kan ordnas på ett billigare sätt. Gärna får det bli en bred politiska lösning.
En levande skärgård är oerhört viktig. Det är en fungerande skola och en god vårdapparat också. Och verkligheten är den att i ekonomiskt sämre tider måste man också spara på oerhört viktiga saker. Framtidsvisioner är också de oerhört viktiga, men att inte göra konkreta inbesparingar i dag vore att fly sitt ansvar.

Men även om Veronica Thörnroos inte är förtjänt av all kritik hon fått utstå är hennes parti det. Centern har i många år haft beslag på trafikministerposten och är utan konkurrens Ålands mesta regeringsparti. Att skärgårdstrafiken kostar skjortan var uppenbart långt innan finansmarknaderna kraschade hösten 2008. Och mer än något annat parti bär Centern ansvaret för att landskapet inte började jobba för alternativa, lättare och billigare lösningar långt tidigare. Låt vara att tunnelplanerna till Föglö ett tag såg lovande ut.
Den här gången motsvarar inbesparingen en dryg hundralapp per skärgårdsbo. Det måste man kunna leva med på kort sikt – annars kan man begrava visionen om en levande skärgård redan nu. På lite längre sikt behöver den mest sårbara delen av det åländska samhället den essentiella trygghet och kontinuitet som goda kommunikationer erbjuder.

Fredrik Sonck

fredrik.sonck@nyan.ax